Johan Rybak

Min spontana reaktion på de flesta av Johans skämt är att dra en djup suck och lyfta på ena ögonbrynet. Ibland har han visserligen sina ljusa stunder, och då och då lyser han upp tillvaron rejält med sina vansinnespåhitt.

När han länkade mig de här två bilderna så lyste det ganska ordentligt faktiskt:





en stund av eskapism

Sket i att leva i nuet och ta vara på dagen och liknande floskeltjafs, kollade istället igenom alla ajja nappabilder ännu en gång.

Jag vet att alla är rörande överrens om att den veckan var "livin the dreeeeam" x 37 så 'nuff said about that. Tänkte bara konstatera att det här är min absoluta favoritbild, det är något med den som gör att jag känner mig näst intill onykter och odräglig när jag ser på den;



Jag är alltså tjejen bakom min hand med krysset på.
Vad gör jag? Hjälper jag Sara? Med vad isf? Vrida nacken av mig själv?

Saken är den att jag har en speciell "grej" som jag tar till när jag anser att någon bör ta en time out, eller om jag bara är på rent jävelskapshumör.
Grejen går ut på att jag grabbar tag i ansiktet på personen i fråga och knycklar ihop det (ursprungngligen kommer idén från när Mattis och Borka slåss om hövdingatiteln i Ronja Rövardotter: spola fram till 5.47 --> http://www.youtube.com/watch?v=RDxKiJmlYeA ).
Än så länge är det förvisso bara lillebrorsan och Alvarssongossen som råkat ut för detta.
Men denna bild antyder att jag möjligtvis ger mig själv den här behandlingen.
Var jag verkligen så odräglig?

För övrigt så är den person som jag helst skulle knyckla ihop ansiktet på i det här universumet ungen i Sodastream-reklamen.


jävelskap

Börjar sakta men säkert konvertera från sovande till vaket tillstånd.
Anar en vansinnig huvudvärk som sprider sig ut till varenda tillgänglig kubikcentimeter.
Vill inte öppna ögonen.
Solen lyser hänsynslöst in genom fönstret och krafsar på ögonlocken.
Helvete.
Detta är ingen bra morgon.

Försöker somna om utan framgång.
Måste bota huvudvärken.
Kravlar mig ur sängen.
Pain.
Tar mig ner för trappen och ut i köket för att förtära jordens åttonde och nionde underverk; kaffe och ipren.
Återvänder till sängen, lyckas slumra in i nåt kritiskt tillstånd mellan vakenhet och en extremt dålig sömn.

Då ropar lillebrorsan från undervåningen:
"Linneeeeaa"

Glöm det, är min första tanke. Men ungen ger sig såklart inte.
"Linneeeeeeaaa"
Fan.
"Jaa"
"Har du sett katten?"

Men förhelvete! Varför skulle jag, liggandes i min säng, ha sett katten?! Glöm det, tänkte jag återigen. Men ack nej, ungen ger sig inte.

"Haar duuu seeeett katteeeeeeeeen???"
Crap.
"Nää."
"Nehepp."

Tio minuter senare:

"Linneeeeeeeeeeaaa?"
Suck.
"LINNEEEA!"
"Jaaaa vad är det nu då?"
"Kan du hjälpa mig att ta ner ångmaskinen från hyllan?"

Wtf??

Vi snackar alltså en sån där leksaksångmaskin som Tommy får i julklapp i nån Pippi Långstrumpfilm.
Vem har en sån nu för tiden och framförallt vem använder en sån nu för tiden?
Och varför ska någon ha den just denna eländiga morgon?

PrtSc

När jag ändå är i farten med print screenknappen så tänkte jag servera några av dagens häpnadsväckande nyheter från metro.se. Har valt ut dagens två favoriter, läs och begrunda:

1. Läs andra stycket.


Jättebra jobbat, Pear Analytics! Väldigt värdefull fakta ni har ägnat er åt att skrapa fram, inte alls nåt meningslöst babbel här inte!

Jag vet inte vad allmänheten tycker, men enligt min mening så skulle världen klara sig ganska bra utan även den här undersökningen?...


2. Detta kan vara ett av de mest otippade sätten att dö på.



Jag vet inte om jag skulle valt ordet "spektakulära", snarare "extremt förnedrande" eller till och med "överjävliga"...

Tack Metro för att ni bjuder på små glimtar av humor i min vardag.

:S

Besökte www.surfthechannel.com tidigare idag för en stunds filmtittande.
Det som sorgligt nog fångar min uppmärksamhet är följade reklamserie:







Jag vet inte vad som är mest tragiskt;
- den som har gjort reklamen?
- de som spelar spelet?
- att jag ägnar så här mycket tid åt den?
- att elever och anställda uppmanas att spela skiten?
Det som förmodligen till slut tar priset är väl den suktande kvinnan som tilltalardig med ett "my Lord"...

Eller nej, måste nog ändå vara de som lyssnar på den suktande kvinnan, de som känner att "Ja, jo, jag är nog hennes Lord. Det här spelet ska spelas här och nu!".
Tragiskt.

förlåt i förskott

Vill redan nu informera om att jag, i egenskap av entrévakt på fredag, inte kommer att göra några undantag för någon. Min uppgift är att kolla leg och se till så att alkohol inte transporteras in eller ut från området.

Vill be om ursäkt i förskott till alla er som jag så gärna hade släppt in, vare sig ni hade varsin öltunna på ryggen eller var födda -97....

Har du inte leg så kommer du inte in.
Har du alkohol i innerfickan så kommer du inte in.
That's it.
Jag har ett ansvar, ett uppdrag att utföra.
Kommer eventuellt bära kniv eller svärd, så försök inte med några dumheter.

Dagens högaffel i rektum går till alla er som tvingar mig att se hur den ena "farmville"-ikonen efter den andra dyker upp på facebook.
VAD FAN ÄR FARMEVILLE OCH VEM JOBBAR DET FÖR?!
Har inte forskat närmare i vad detta bondespel handlar om, men gissar att det är nån form av The Sims goes bönder?
Min fråga är ju vad som får folk att lockas till att spela den här skiten?
Är det ens ett spel förresten?

Dagens brännbollsträ i pannloben går till jädra Amy McDonald som härjar på spotifyreklamen med sin vidirga skottska (?) brytning, och dessutom verkar kvinnotyget ha en fet snorloska i halsen, för så kan ingen människa prata.
Varje gång hennes röst färdas genom etern och in i mina hörlurar så får jag rysningar och kastar iväg lurarna, kryper ihop i fosterställning med armarna runt benen och gungar fram och tillbaka i ett slags transtillstånd.

Nä det gör jag inte. Men jag hatar hennes röst. Hatar den ända ifrån min innersta benmärg ut till spetsen på mina kluvna hårtoppar.


kebabdjuret?

Efter lördagens äventyr i Växjö så intogs givetvis en pizzamåltid dagen efter.
Följande konversation infann sig:

Mimmi (tittar med nöjd blick ner på sin kebabpzza): -Alltså vad är det här för kött nu igen?
Jag: - Kebab.

En kort tystnad infinner sig innan vi tittar upp från våra tallrikar, garvar lite, för att sedan spinna vidare på ämnet.

Det skulle ju eventuellt kunna finnas ett kebabdjur. En så kallad "kebab".
Fick i uppgift att konstruera en sådan skapelse, och här har ni resultatet:




Inte helt orimligt skulle jag vilja säga.

För övrigt, återigen med koppling till lördagens bravader, så kommer här en förklaring till dig Jennie:
Detta är anledningen till att det kallas "harmynt":



Resten får du lista ut själv.
Ursäkta om jag är ofinkänslig.

nej... här lägger vi locket på


Nej du, Burk Dracula, håll dig till dina Transylvaniska vänner.

ingen vacker vy..

Medan de flesta värnamoinvånarna äntligen börja se gryningen närma sig på den evigt nattsvarta alkoholhimlen, Värnamodagarna alltså, så tittar även jag upp på denna rosa strimma i öster.

Men på min himmel finns ett grovt åskväder inkluderat:

- jag ska vara "vakt" mellan 22.30-04.00 på fredagen. -.-

Vet att även Linas himmel innefattar detta åskmoln, låt oss stötta varandra i stormen säger jag bara.
Vad ska vi hjälplösa kvinnor göra som vakter egentligen? Vet inte om min försäkring täcker detta..


När jag ändå är inne på ämnet alkohol och fylla med mera, så har jag kommit på en sak.
Jag tycker personligen att det är ganska finurligt, men ja, döm själva:

Ni vet när man inte kan prata rent på fyllan, när man sluddrar?
Det gör man för att ens vokabulär har ersatts av ett vodkabulär.

Å fyfan va tråkigt det lät nu när jag läste det.
Utdelar en käftsmäll till mig själv nu som straff. Både en mental och en fysisk.
Well, skitsamma.
Ni vet vart ni hörde det först i alla fall.

Usch..

flashback

Idag fick jag en flashback.

Det inträffade när jag var ute på min arbetsrunda. I centrala Ljungby närmare bestämt.

Långt borta i fjärran hörde jag ett skrikandeskrapande/skriande ljud.
Det lät lite som om ett gäng moderna trojaner försökte släpa in en metallhäst i staden, denna eventuella metallhäst hade i så fall inga hjul att rulla på, utan skrovet skrapades direkt mot asfaten.

Nu var det såklart ingen metallhäst det var frågan om. Det var en skåpbil vars ena däck var på god väg att lossna.
Bromsskivan skärde i asfalten.
Huuh, gåshud och rysningar.
Då kom flashbacken.

Slungades tillbaka till den där kvällen i höstas.
Den där kvällen då jag körde ner för backen på Bangårdsgatan.
Den där kvällen då plötsligt hela bakänden på bilen drog i backen med en jädra smäll.
Den där kvällen då jag lyckades gira upp bilen på vägkanten, trots att den bara hade tre däck.

Den där kvällen då det fjärde däcket rullade förbi bilen och lade sig lite snyggt några meter framför.
Om ett däck hade kunnat peka på mig, luta huvudet bakåt och asgarva, så hade detta fjärde däck gjort det.


Andra saker som hände under min lilla arbetsrunda var bland annat att jag hittade en påse med två fiskar i.
Två fina fiskar tror jag, möjligtvis gösar, minst 0,5-1,5 kilo styck. Lämnade dem åt sitt eget öde pga min fiskfobi.

Sedan utanför busskuren vid sjukhuset fann jag en hög med ca tio ciggfimpar, tillsammans med en tom förpackning med dagen-efter-p-piller. Någon som inte ville bli gravid tippar jag på.

min finmotorik

Medan jag satt här framför skärmen och var på god väg att hosta upp både inälvorna och själen, så drog jag mig till minnes att jag någon gång, under någon fylla, lyckades utföra ett särskilt trick.

Tricket är enligt mig att betrakta som ganska avancerat, såvida man inte har det som en medfödd talang, vilket jag är säker på att jag inte hade.

Nu när jag i nyktert tillstånd återigen skulle försöka mig på det lilla tricket, så visade det sig vara svårare än jag hade anat. Men fan ta den som ger sig, som man brukar säga. Eller "den vinner som är trägen", som Lars Winnerbäck brukar säga.

Så här har ni det!
Visst, jag ser lätt efterbliven och halvt våldtagen ut, men I did it.



Nu ska jag gå och leta reda på mina inälvor och min själ.
Därefter ska jag svepa ner dem med ett glas Cocilliana Efityn, eller vad den där satans medicindrycken nu kallar sig för.

dagen före dagen före dagen efter idag (igår tror jag)

Igår var det återigen dags för årets höjdpunkt här i Hånger. Hångerdagen alltså, klassikern.

Som aktiv medlem i Hångers IF (arrangören) skulle jag självklart vara med och hjälpa till.
Min lott föll på att sälja lampor på loppisen.

Detta hade varit en fullt överkomlig syssla, om det inte vore för att jag lyckades pricka in årets baksmälla just denna dag.

Efter tre timmar fyllda av försök att vara trevlig mot kunderna, av tittande på klockans orörliga visare, och till viss del lite kalvande ute i Hångerskogarna så fick jag traska hem.

Väl hemma ser jag att båda bilarna är borta, vilket oftast även innebär att alla dörrar är låsta.
En svag känsla av att något inte riktigt står rätt till börjar krypa längs ryggraden, det är något jag glömt att göra som jag inte borde ha glömt.
Efter en stunds rotande i minnet inser jag vad som är fel.
Den enda extranyckeln in till huset ligger på min säng.
Inne i det låsta huset.

Vad gör jag?

Går och hämtar en stege såklart.

Pallrar upp den mot väggen på uterummet, vars tak är beläget precis under päronens sovrumsfönster.
Klättrar upp på stegen, känner lite på tegelpannorna, sitter de verkligen fast på nåt sätt över huvud taget?
Bestämmer mig för att chansa och kravlar mig upp på taket.
Jodå, det håller.
Kommer upp på taknocken och kryper fram till fönstret, och ja, det är öppet.
Men. Det sitter ett myggnät i vägen.

Helvete.

Ska jag ta sönder myggnätet?
Naaah..inte riktigt värt det kanske..

Lyckas bända upp myggnätet så pass mycket att jag får in min underdimensionerade underarm (se föregående inlägg) och kan få loss haken från insidan.

- Jag var inne.

Fem minuter senare kommer mina små vänner och hämtar upp mig för att åka och kolla på tennis.
Varför i helvete var jag tvungen att ta mig in i huset? Varför inte bara vänta utanför?

en stund av ytlighet

Ikväll skippade jag gästis, istället stannade jag hemma och slingade håret.
Detta är ett beslut som jag börjar ångra ganska bittert.

Faktum är att jag numera skulle kunna infiltrera mig i ett grävlingsgryt relativt enkelt.

Ja, jag överdriver såklart, som vanligt. Har inte direkt gjort svarta slingor om det var det ni trodde. Men jag har två rejäla blonda tesar i luggen, vilket jag känner en växande ångest angående.

Nog om mitt hår, lämnar istället över till mina armar. Mina underarmar närmare bestämt:



Denna bild är det mest påtagliga resultatet av min och Saras praktik på Boggi (säger det mest om bilden eller praktiken, jag vet inte?).
Anyway, sedan denna skapelse tog form så har jag inte riktigt kunna släppa tanken av att mina underarmar är lite för korta.

De påminner lite om en dinosauries/drakes/valfri ödlas armar.
Titta här till exempel:



Någonting står inte helt rätt till.
Kolla på reptilarmen! Bara ett par klor som fattas.

Det där "gyllene snittet" verkar inte stämma på oss alla (fu dan brown/da vinci).



mysterier

För ca 1 vecka sedan bytte jag tandborste.
Jag valde en iögonfallade limegrön sådan, dels för att den va cool, och dels för att den inte skulle kunna förväxlas med någon annans.

Nu har borsten på denna tandborste varit blöt innan jag borstat tänderna under minst fyra tillfällen.
Det betyder att någon jävlas med mig/någon är gravt färgblind (det borde jag veta isf?)/ någon har inbillat sig att de har valt en ny, cool, limegrön tandborste.

Inget av ovanstående alternativ känns speciellt troligt.
Imorgon är det jag som ska lösa ett mysterie.
Jag har redan en huvudmisstänkt,och om mina misstankar besannas så är följande bild en passande beskrivning på vad som kan bli aktuellt:




Ett annat mysterie är varför i helvete jag har en rulle med björntråd i väskan?

Det tredje mysteriet är varför folk (som inte är barn) åker till High Chaparral i nyktert tillstånd?

Det fjärde mysteriet är hur fan www.snyggast.se hamnade på min webbhistorik? (Ja, klart jag vet varför, men jag låtsas som om jag redan har förträngt det..johanmmimmidanielsaramoa?osv)


'ze weeknd

Trodde ju aldrig att jag skulle behöva säga detta igen. Senast jag sa det var i årskurs 8. Men nu säger jag det igen (med en ton av självförakt i rösten):

Jag var på Sigges igår.

Ett ganska spontant beslut efter en hel del dividerande och vägningar av för- och nackdelar.
Kan sammanfatta kvällen med ett "Vi kom. Vi såg. Vi ljög."

Nu när jag tänker tillbaka på händelseförloppet så kan jag konstatera att:

- både Hannah och Amanda har minst en död familjemedlem var.

- jag lyckades övertyga en snubbe om att det är "positivt som fan" att vara lik Hagrid i Harry Potter (han var en identisk kopia, endast hårfärgen var avvikande).

- jag kan omöjligt vara från London, eftersom jag "inte pratar med Londonaccent".

- jag inte behövde lägga några pengar på alkohol tack vare mina goda kunskaper inom vadslagning.

- trots att jag aldrig la några pengar på alkohol så var mina pengar spårlöstförsvunna.

- äldre människor är hänsynslösa på dansgolvet, framförallt när det står en lönnfet man i cowboyhatt och paljettskjorta på scenen verkar det som (damn you, LaZze ZteFaNz).

- jag borde kunna konstatera mycket mer, men ja, vad ska man göra när minnet sviktar?

RSS 2.0