CLASSIC
Här sitter jag och bläddrar igenom mina gamla mobilbilder i brist på annan underhållning.
Den lilla byn Mwoungba i sydvästra Afrika har förmodligen bättre uppkoppling till internet än detta gudsförgätna Starbucks.
Men som vi vet så för ju det onda alltid något gott med sig (vi vet även att detta är en stor lögn såklart), och i detta fallet så hittade jag det där "goda" bland de gamla mobilbilderna.
Damer och herrar, dvärgar och färgblinda, fula och glasögonormar; håll i er!
Ta-daaaah!
Ja, ni kan tro era ögon, det är sant!
Era blickar vilar faktiskt på K. Jönssons röv.
Mycket riktigt.
Med konturen av kammen väl synlig på vänstra stjärthalvan.
Varsågoda.
Den lilla byn Mwoungba i sydvästra Afrika har förmodligen bättre uppkoppling till internet än detta gudsförgätna Starbucks.
Men som vi vet så för ju det onda alltid något gott med sig (vi vet även att detta är en stor lögn såklart), och i detta fallet så hittade jag det där "goda" bland de gamla mobilbilderna.
Damer och herrar, dvärgar och färgblinda, fula och glasögonormar; håll i er!
Ta-daaaah!
Ja, ni kan tro era ögon, det är sant!
Era blickar vilar faktiskt på K. Jönssons röv.
Mycket riktigt.
Med konturen av kammen väl synlig på vänstra stjärthalvan.
Varsågoda.
je suis tillbaka peut etre
Jag tänker inte ursäkta mig för den låga frekvensen på inlägg under senaste månaden.
Jag har faktiskt varit upptagen.
Kan väl börja med att informera den nyfikne om att vi nu har flyttat in i vår kära lägenhet, varit på IKEA och köpt nödvändiga homestylingprodukter såsom färgglada plastmuggar att ha våra tandborstar i.
Självklart fick jag "välja" färg sist.
Vilken färg fick jag?
Gul.
Fan.
Nåväl!
Jobb är väl också i princip kirrat.
Lyckades allihop nästla oss in på en flashig cafékedja, jag kommer alltså jobba på ett motsvarande Café 18, fast på engelska då. Dags att börja träna upp smilbanden igen. -.-
Vad har vi haft för oss annars då?
Jo, vi har bland annat flyttat runt på tre olika hostel, vilket innebar att släpa sammanlagt 10 resväskor i storleksklasserna ganska otymplig till självmordsframkallande obehändig, runt i tunnelbanesystem och uppför otaliga trappor.
Konsekvenserna av detta består till 90 % av svett.
Vi har varit på lägenhetsvisningar över hela riket, bland annat hos ett gäng polska horor som sprang runt i playboymorgonrock och med en rykande cigg som accessoar. Detta härliga gäng skulle vi sedan få bo grannar med under två veckors tid i väntan på att vår betalning till lägenheten skulle genomföras.
Denna betalning bjöd också på en trevlig anekdot; 110k skulle överföras till ägaren.
Vi sitter på vår mäklares kontor och försöker lista ut hur swedbanks tjänster för internationella överföringar fungerar. Fyller i lite nummer här och där och litar på att systemet är tillräckligt genomtänkt för att det inte ska gå att göra fel.
Plötsligt börjar den ena virusvarningen efter den andra att blinka upp på skärmen, med röda trianglar och dödskallemärken tätt följda av varandra.
What to do?
Äh, vi litar på swedbank.
Kör i vind! Skepp ohoj! Ett fartyg kommer lastat med £10000! Lycka och välgång!
(Pundet låg i alla fall på 10,nånting så vi gjorde en förbannat bra deal, vilket jag ska berätta för min lille snåla fader många gånger om.)
Och se där ja, två veckor senare är vi en lägenhet rikare.
(Ja vi kanske är lite blåsta som betalar hyran 6 månader i förväg, men vi pallade inte leta mer.)
Sen har vi ju hunnit med att ta en öl eller två. Eller tio.
Första kvällen kommer ett gäng fram och frågar ifall jag säljer kokain.
Vet inte hur jag ska tolka det riktigt, trodde inte att jag hade knarkdealar-looken, men tja.
Hade väl kanske inte borstat håret eller nåt.
Jag har även drabbats av två av mina topp-10 värsta bakfyllor ever.
Första gången tvingas jag hoppa av från tuben på en relativt folktom perrong för att ställa mig och kalva i ett noga utvalt hörn.
Andra gången tvingas jag återigen uppsöka ett ställe som var mer eller mindre avskilt från allmänheten för att lätta på trycket i strupen.
Men får man vara i fred under dessa kritiska stunder i livet? Nej.
Ett litet kid (människorbarn, inte rådjur) på cirkus tre år kommer cyklande, stannar en bit ifrån mig och flinar ikapp med solen (20 grader i oktober woho! fu swe), innan han cyklar vidare. Skrattandes.
Nu fryser jag snart fingrarna av mig inne på starbucks där de verkar envisas med att ha airconditionmaskinerna inställda på -11 grader. Ska istället bege mig ut i det återigen ~18-gradiga vädret.
Hörde på ryktesväg att Oslo stoltserar med hela 5 grader idag!
Där fick ni för att ni lät eran girighet styra! Heuheuh!
Jag har faktiskt varit upptagen.
Kan väl börja med att informera den nyfikne om att vi nu har flyttat in i vår kära lägenhet, varit på IKEA och köpt nödvändiga homestylingprodukter såsom färgglada plastmuggar att ha våra tandborstar i.
Självklart fick jag "välja" färg sist.
Vilken färg fick jag?
Gul.
Fan.
Nåväl!
Jobb är väl också i princip kirrat.
Lyckades allihop nästla oss in på en flashig cafékedja, jag kommer alltså jobba på ett motsvarande Café 18, fast på engelska då. Dags att börja träna upp smilbanden igen. -.-
Vad har vi haft för oss annars då?
Jo, vi har bland annat flyttat runt på tre olika hostel, vilket innebar att släpa sammanlagt 10 resväskor i storleksklasserna ganska otymplig till självmordsframkallande obehändig, runt i tunnelbanesystem och uppför otaliga trappor.
Konsekvenserna av detta består till 90 % av svett.
Vi har varit på lägenhetsvisningar över hela riket, bland annat hos ett gäng polska horor som sprang runt i playboymorgonrock och med en rykande cigg som accessoar. Detta härliga gäng skulle vi sedan få bo grannar med under två veckors tid i väntan på att vår betalning till lägenheten skulle genomföras.
Denna betalning bjöd också på en trevlig anekdot; 110k skulle överföras till ägaren.
Vi sitter på vår mäklares kontor och försöker lista ut hur swedbanks tjänster för internationella överföringar fungerar. Fyller i lite nummer här och där och litar på att systemet är tillräckligt genomtänkt för att det inte ska gå att göra fel.
Plötsligt börjar den ena virusvarningen efter den andra att blinka upp på skärmen, med röda trianglar och dödskallemärken tätt följda av varandra.
What to do?
Äh, vi litar på swedbank.
Kör i vind! Skepp ohoj! Ett fartyg kommer lastat med £10000! Lycka och välgång!
(Pundet låg i alla fall på 10,nånting så vi gjorde en förbannat bra deal, vilket jag ska berätta för min lille snåla fader många gånger om.)
Och se där ja, två veckor senare är vi en lägenhet rikare.
(Ja vi kanske är lite blåsta som betalar hyran 6 månader i förväg, men vi pallade inte leta mer.)
Sen har vi ju hunnit med att ta en öl eller två. Eller tio.
Första kvällen kommer ett gäng fram och frågar ifall jag säljer kokain.
Vet inte hur jag ska tolka det riktigt, trodde inte att jag hade knarkdealar-looken, men tja.
Hade väl kanske inte borstat håret eller nåt.
Jag har även drabbats av två av mina topp-10 värsta bakfyllor ever.
Första gången tvingas jag hoppa av från tuben på en relativt folktom perrong för att ställa mig och kalva i ett noga utvalt hörn.
Andra gången tvingas jag återigen uppsöka ett ställe som var mer eller mindre avskilt från allmänheten för att lätta på trycket i strupen.
Men får man vara i fred under dessa kritiska stunder i livet? Nej.
Ett litet kid (människorbarn, inte rådjur) på cirkus tre år kommer cyklande, stannar en bit ifrån mig och flinar ikapp med solen (20 grader i oktober woho! fu swe), innan han cyklar vidare. Skrattandes.
Nu fryser jag snart fingrarna av mig inne på starbucks där de verkar envisas med att ha airconditionmaskinerna inställda på -11 grader. Ska istället bege mig ut i det återigen ~18-gradiga vädret.
Hörde på ryktesväg att Oslo stoltserar med hela 5 grader idag!
Där fick ni för att ni lät eran girighet styra! Heuheuh!
