crapcrapcrap

Det finns så mycket som jag inte förstår.

Ryska språket.
Kvantfysik.
Varför föräldrar skickar in bilder på sina barn sminkade som tigrar och liknande på grattissidan i Värnamo Nyheter.
Astronomi.
Linnés artsystem.
Hur man kokar ris.
Varför sveriges tråkigaste blogg även är en av de största (blondinkräket ja).
Att en dator är uppbyggd av ettor och nollor.
Hur man kan ha hjärta att klubba ihjäl sälungar.

Men framför allt, varför i helvete man har solglasögon på sig inomhus?

Igår kväll vid ca 23.30 insåg jag med bestörtning att jag kl. 08.00 följande morgon förväntades infinna mig på vårdcentral väster för att genomgå ett/en spirometritest/undersökning (någon form av astmatest som jag erbjudits att göra till följd av en enträgen hosta som varat ända sedan ayia napa.....).

Innan jag går vidare med händelseförloppet så tänkte jag bara inflika att jag under morgonen fick ett plötsligt infall och gick med på min kära moders förslag, vilket innebar att jag åkte bil med henne in till Värnamo, med en cykel hängandes på dragkroken. Jag skulle cykla hem. Gud så hurtigt, jag vet. Detta beslut skulle jag dock bittert få ångra.

Tillbaka till vårdcentral väster.
Innan startskottet för spirometrin avlossas så ska det givetvis ställas några allmänna frågor. Och givetvis så ingår "Röker du?" i dessa allmänna frågor.
"Mjaa nån gång ibland, när det är fest och så...", blir ju oftast svaret. Så även i mitt fall.
"Du förstår att rökning är väldigt farligt, det är en drog! Och det är jääääääättelätt att bli beroende."

No shit.

Utöver denna ovärderliga genomgång av niktotinets inverkan på människokroppen så rök jag även på att ställa mig på den förhatliga vågen.
Jag som lyckats undvika detta djävulens påfund i flera år fick återigen konfronteras med fanskapet.
Överlevde både konfrontationen och spirometrin med hedern i behåll. Hade varken astma eller någon form av dold fetma.

Så var det dags för hemfärden.
Efter att 50 meter har avverkats utan att jag fått upp farten så tittar jag ner på däcken.

Helvete. Däcken innehöll mindre luft än vad mina lungor gjorde under utandningsmomenten på spiroskiten.

Framför mig hade jag en 1,5 mil lång väg hem.

När jag kommit halvvägs var jag spyfärdig av utmattning.

När det äntligen kom en rejäl nerförsbacke så rullade cykelhelvetet långsammare än när jag kämpade mig fram i uppförsbackarna.

De där eventuella extra kilona som djävulsvågen visade är nog med största säkerhet utplånade numera.

Till att börja med:



HHAHAHAHAH.
Detta är en i mina skadeglada ögon den perfekta definitionen av ordet "offer". Har aldrig skådat något så bortom alla gränser hjälplöst. Och gärningsmannen sen, vad i helvete är det frågan om? Jag finner endast en rimlig förklaring till detta hjärtlösa, men ack så underhållande illdåd, och det är att gärningsmannen var brutalt onykter.

Nog om kattfan.
Studerade av en händelse famlijens gemensamma lilla almanacka (det heter väl ändå almEnacka? Hur lyckas ett e transformeras till ett a, eller tvärtom rättare sagt). Plötsligt så bubblade ett spontanskratt fram ur min strupe; jag vet inte vem som är ansvarig för valet av namnsdagsnamn till september månad, men denne någon måste ha en gås oplockad med svenska befolkningen i allmänhet. Eller så gillar denne någon helt enkelt att jävlas. Under september så har sammanlagt 51 personer namnsdag. 19 av dessa är:
Justus
Justina
Alfhild
Gisela
Roy
Turid
Helny
Åslög
Daga
Hildegard
Magnhild
Matteus
Maurits
Moritz
Tekla
Gerhard
Tryggve
Enar
Dagmar

Alfhild??? Åslög?? Helny?? Turid??? Var alla riktiga namn slut eller? Var man tvungen att plocka påhittade namn från isländska folksagor?

(Ursäkta missbruket av frågetecken.)

Till sist tänkte jag uppmärksamma er på följande bild, som alltså är ett tryck på en tshirt. Studera det en aning noggrannt så gissar jag att ni också finner det en aning underhållande.

Barn. Baaaaaaaaaaaaaaarrn...

De har en irriterande förmåga att komma med fascinerande dräpande kommentarer.
Man vet att de är äkta, att de inte har några baktankar med det de säger, de talar rakt från hjärtat.

Sen att de förmodligen inte menar nåt illa med sina små dräpare borde man väl ta med i beräkningen. Men när en sån där söt liten unge kommer med en sån där djävulsk replik, ja då tappar man liksom fattningen lite.

Ta till exempel en unge som pekar på en överviktig människa och säger till den:

- Du är tjock!

Vad fan ska man säga?

- Heeeehh hahah jaa joo naeeee joo det är jag väl kanske lite hehe..men såååå säger man väl inte riktigt...

Någon gång lackar man ju ur förmodligen, och drämmer tillbaka en muttrande kommentar i stil med:

- Du är väl inte så jävla snygg du heller ditt lilla gristryne..

Tar barnet åt sig? Nej.
Känner man sig bättre efteråt? Nej, möjligtvis så känner man sig vansinnigt löjlig som argumenterar på den nivån med en liten unge.

Vadan detta ältande om detta fenomen undrar ni då?
Jo! Jag har vikarierat på dagis en del på senaste tiden.
Och idag fick jag en sån där nollställande dräpare:

Jag (för tionde gången ca): Meeeeeeen ät upp din macka nu då! Kom igen lite!

Ungen: Du är dum i huvet.

Jahapp. Ja jo, jag är nog fan dum i huvudet.

Med hänvisning till föregående inlägg så inträffade följande vid middagsbordet idag:

Pappa: Du hade lite problem inatt föstod jag? Hehe..
Jag: Mm det förstod du va... Jag fattade väl att du låg vaken och hörde när jag bankade på dörren och tänkte att det här ska hon minsann få reda ut själv..
Pappa: Hehehe! Jajjemensan...

Sedan berättar han utförligt och på pricken vad jag hade gjort för att försöka komma in, allt från när jag blev avsläppt vid huset till att jag till sist kom in genom dörren.
Varenda liten sten som jag kastade på Ellens fönster hade han hört, den gamle räven.

Det är ju inte direkt nåt mysterium vad jag har ärvt min skadegläjde ifrån ialla fall.

För andra gången under ett kortare spektra i tidsaxeln så finner jag mig själv utelåst från mitt hem.

Givetvis är det jag själv som återigen glömt att lägga ut extranyckeln (nej jag har ingen egen nyckel för den föll över bord tillsammans med någon av alla skåpsnycklar jag betat av under figy-tiden).
Klockan är alltså runt ett på natten, det är nästan sådär mörkt så det känns som om man blundar ifall man tittar in i mörkret. Och tidigare under kvällen så blev jag såklart offer för mina vänners dåliga filmval och det blev alltså en skräckis som rullades upp på duken. Dessutom så har jag 0,34 öre kvar på mobilen.


Konstaterande: Jag har varit i mer bekväma situationer i livet.

Efter att ha förbannat mig själv för att vara nästan mer självdestruktiv än Helge Fossmo, så börjar jag banka på dörren.

Inget liv syns till i mörkret.

Upprepar samma procedur några gånger innan jag tar steget vidare till plan B. Plan B är att väcka Ellen, främst eftersom hon förhoppningsvis inte kommer skälla ut mig lika hårt som mor/far förmodligen skulle ha gjort. Så jag stapplar ut i mörkret fram till grusvägen, grabbar tag i en näve småsten och går sedan runt knuten på huset till den sida där Ellens fönster är beläget. Väntar en stund på att mitt mörkerseende ska ativeras så att jag kan lokalisera mitt target. Med pricksäkerhet som en kobra så dröjer det inte jättelänge innan plan B går i lås. En lite smått skärrad Ellen öppnar ytterdörren med ett "Var det du som kastade sten på fönstret? Jag var nämligen livrädd".

Väl inne så tänker jag att det är lika bra att ladda mobilen med en gång, för med erfarenhet av min egen hjärna så kommer jag att glömma bort det annars. Men ack nej! Min hjärna låg redan steget före och hade satt käppar i hjulet; efter en halvtimmes letande och funderande så hade jag fortfarande inte sett röken av min internetdosa.

Helvete. Den är ändå en ganska grundläggande faktor för att vardagen ska fungera. Har i skrivande stund ännu inte funnit den. Ifall jag har glömt den hos någon så kan väl denne förbarma sig över dosan? Tack på förhand.

Det som ytterligare fulländade kvällen var att Johan, som trots att jag klagat x antal gånger över min nackspärr, inte tänker efter före utan tar ett stadigt tag i mitt huvud och drämmer ner det i bordsskivan efter att jag myntat någon mindre lämplig kommentar. Tack Johan, jag mår mycket bättre nu.

Efter en kortare tids uppehåll så återvänder jag med ytterligare en tidningsartikelspekulering:



Jag kanske har en något skev verklighetsuppfattning samt en livlig fantasi, men följande bild dök i alla fall upp i mitt inre när jag läste ovanstående rubrik;



För övrigt (#1) så fick jag nyss höra en av de mest effektfulla hotelser jag någonsin upplevet;

- Låt mig va, annars börjar jag gråta.

Upphovsman: en lillebror med extremt darr på rösten och mer uppgivna ögon än vad Bambi hade när hans mamma blev skjuten.

För övrigt (#2) skulle jag vilja nominera Erik Hassle till "sveriges fulaste artist", tillsammans med Björn Afzelius, den tjocka i Lili & Sussi, samt Markoolio. (Observera att Alf Lax är för ful för den här kategorin.)

För övrigt (#3) så vill jag tacka de som hjälpt mig att återkonstruera händelseförloppet i lördags kväll, fan va kul vi tydligen hade för det mesta!

För övrigt (#4) så har jag diverse gamla hästprylar till salu (eventuellt gratis), bl a två sadlar + träns, täcken m m. Om ingen vill ha det så hamnar det på bål, så passa på för fan.

Det var nog allt.

Hm, menar inget illa med det här inlägget, bara så alla vet.

Personen i fråga är säkert jättetrevlig och så vidare, men fyfan vilket otacksamt namn människan har fått.

Nu börjar det gå utför. Nu börjar det bli löjligt. Lika löjligt som den här filmen --> http://www.thecinemasource.com/moviesdb/images/predatorfin förmodligen är.

Tydligen så är det bara utsidan som räknas nu för tiden. Det kanske är lika bra det:



___________________________________________________________________________

1. Du tränar satan, lever hälsosamt och hoppas att du har haft tur i det genetiska lotteriet.
2. Du sköter din hygien och hoppas att du har haft tur i det genetiska lotteriet.
3. Du ger fan i att klippa det, samt hoppas att du har haft tur i det genetiska lotteriet.
4. Första non-retarderade frågan, befogat att googla.
5. Du stänger av datorn till att börja med, sedan hoppas du att du har haft tur i ödes- och genetiklotteriet.
6. Se fråga 4.
7. Du sköter din hälsa som en dåre eller hoppas på otur i det eviga genetiska lotteriet.
8. Är inte säker på den här kluringen, kan vara en kuggfråga. Men en hudtransplantation funkar säkert.
9. Haha! Hur fan lyckas man slänga pappaerskorgen?
10. Du har oskyddat samlag med en redan smittad, finns ju andra sätt men det här är klassiskern. (Rekomenderas dock inte.)

Hannes Måns Lindahl, en kille på tio år med en åttaårings mentalitet. Min lillebrorsa.

Hade gått med på att låna ut min dator till honom så att han skulle kunna spela onlinespel utan laggningar. Vi båda sitter i tv-rummet, jag kollar på tv och Hannes spelar spel. Allt var frid och fröjd tills jag ser att Hannes, som sitter i en snurrfåtölj, lite diskret vrider runt fåtöljen så att han sitter med ryggstödet mot mig.

Får direkt onda aningar.
Killen har tydligen något att dölja.
Har han hittat webcamen och börjat ta posebilder?
Har han hittat bildmappen och fått syn på olämpliga festbilder?
Har han börjat ragga på bilddagboken?

Vad som än var på gång så kände jag ett ansvar att leda honom rätt på livets väg, och hejda honom från att vika av på en tveksam stig.

Smyger upp från soffan och kikar över kanten på ryggstödet.
På skärmen ser jag någon form av the sims gipsey edition.

- Hannes vad gör du?
- HEEHEHEH! (väldigt nervöst och gällt skratt)
- Värst vad du verkar hispig då? Vad är det här för spel egentligen?
- Alltså det är typ.. heeh.

Jag tar en närmare titt på skärmen och ser att Hannes "gubbe" är i full färd med att ge komplimanger till en tjej-sim.

- Hannes, raggar du på den tjejen?
- HEHEHE..naah eeh..
- HAHA! Sitter du här och raggar på en brud alltså? Gött, hur går det då?

Nu när han märker att jag inte tänker håna honom blir han lite lugnare.

- Det går sådär...

Ett brett leende sprider sig i hans ansikte;

- Men en gång fick jag nästan till det.


OOOKEJ.
Åh fan.

(Detta har inget med inlägget att göra, men det är väl värt lite uppmärksamhet, och det är absolut inte meningslöst: http://www.facebook.com/video/video.php?v=19766382811&ref=nf )

Har under de senaste dagarna läst diverse små artiklar om hurvida Magnus Hedman har dopat sig eller inte. Nu har snubben tydligen blivit fälld. Hedman har fått avgå från "Ren idrott" och TV 4:s expertkommentatorklubb m.m.

Okej, ingen bryr sig egentligen, men nu kommer vi till den stora gåtan:

Är inte Magnus Hedman målvakt?
Varför i helvete har han då dopat sig?!

Inte för att jag vill nedvärdera målvakter världen över, nejdå, ni är faktiskt en ganska viktig kugge i laget. Men det är väl fan inte speciellt jobbigt att vara målvakt?

Känns ganska totalt onödigt att dopa sig som målvakt. Ungefär i klass med att sola om man är neger.
Meningslöst var ordet.

Han fick ju trots allt 30 dagsböter à 180 kr i straff.
Nu sitter du verkligen i skiten Magnus. Ända upp till armhålorna i skit.

(Kom på nu att jag inte är helt säker på om Magnus har sysslat med nån mer aktiv roll på planen? För i så fall är det ju jag som skrivit detta inlägg som är den solande negern. Tricky.)

<--- kul kille! (och oförskämt nöjd tjej)

Efter att (bättre sent än aldrig) ytterligare ajjanappa-bilder dykt upp på facebook så blir jag återigen påmind om min nedre tandrad.

Nu är jag jädrigt generös ska ni veta. Jag bjuder på mig själv som aldrig förr, jag nästan säljer mig själv och bränner upp pengarna.

Varför i helvete fick inte jag någon tandställning som barn?!???
Betalade inte mina päron skatt eller?? Är det inte delvis därför vi betalar skatt i det här landet?! För att vi inte vill ha en befolkning som ser ut som fattigjonen i Lönneberga i käften??

(bilden i övrigt har inget med saken att göra, men ja, den är..skeptisk.)


Hujedamej. Nu måste jag googla bilder på människor som fått amputera bort kroppsdelar för att få lite perspektiv på mina problem.

Efter en lång tid av psykisk terror från mina föräldrar så gav jag upp kampen. Jag städade mitt rum. Ordentligt.

Har fått höra bland annat att:
- Du skulle behöva en förmyndare Linnea, du verkar inte kunna ta hand om dig själv så som det ser ut här.
- Óm det fortsätter så här så kommer du bli ett fall för "Rent hus"-programmet förr eller senare. Om de som är med i programmet ligger på en tia i stökighetstabellen så är du en fyra, på god väg uppåt.
- Linnea, detta är ohållbart. Vet du ens hur många kaffekoppar du har på rummet nu?

Så jag dammsög.

Från golvlisterna upp till brandvarnaren. Varenda millimeter. Nästan.

Och så här slutade det:




Det hela slutar med att jag tvingas klippa upp dammsugarpåsen och rota runt bland kilovis med ren jävla skit. Har fortfarande inte hittat knappen, vilket är något av ett mysterium, men har däremot hittat många andra saker:
- pengar
- många av brorsans viktiga legobitar
- jordnötter
- en flintasten
- hårspännen
- lapp med lösenord (?)
- med mera

Här är det alltså no mercy när det dammsugs, det som ligger på golvet ryker med.
Men vart fan tog min knapp/tangent vägen?