frukostspekulering
Att äta frukost har alltid varit något av ett lite heligt inslag i min vardag.
Under de senaste åren har jag alltid stigit upp minst en halvtimme tidigare än vad jag egentligen behöver, för att kunna avnjuta denna heliga stund i lugn och ro.
Jag kommer ner i köket, sätter på kaffebryggaren, försöker att ignorera hunden och kattens förtvivlade rop på uppmärksamhet och mat, rotar igenom skafferi och kylskåp i jakt på något åtråvärt att äta, tvingas till slut ge efter för djurens krävande attityd, osv.
Till slut kan jag slå mig ner vid bordet, och då vill jag gärna förgylla min frukost med någon form av litteratur. Ofta blir det VN eller den förhatliga Kalle Anka, kanske baksidan på mjölkpaketet, eller vad fan som helst.
Idag slutade det med att bondekulturstidningen Land fick bli min underhållning.
Jag plöjde igenom den ena förbluffande onödiga artikeln efter den andra.
Slutligen så anlände jag till annonssidorna.
Den gymnasieutbildade marknadsföraren inom mig började nästan gråta vid flera tillfällen.
Vid ännu fler tillfällen skrattade den.
Gun Sjödin hade visserligen inte den mest underhållande annonsen, men troligtvis den utan tvekan mest korkade (jag har letat igenom nästan hela mitt ordförråd och jag hittar inget bättre ord för att beskriva den):
Jag vet inte om jag är helt ute på djupt vatten när jag påstår att den enda ungdomen som kan tänkas längta efter älgjakten är den övermogna?
Och att den enda ungdomen som överhuvudtaget läser Land, får syn på Guns annons, samt ringer och beställer hennes CD, är den som är på väg mot total förruttnelse?
Meeen vem är jag att döma? Ingen! Därför lämnar jag alla fördomar om Gun Sjödin och hennes fans osagda. Jag bara spekulerar...
Under de senaste åren har jag alltid stigit upp minst en halvtimme tidigare än vad jag egentligen behöver, för att kunna avnjuta denna heliga stund i lugn och ro.
Jag kommer ner i köket, sätter på kaffebryggaren, försöker att ignorera hunden och kattens förtvivlade rop på uppmärksamhet och mat, rotar igenom skafferi och kylskåp i jakt på något åtråvärt att äta, tvingas till slut ge efter för djurens krävande attityd, osv.
Till slut kan jag slå mig ner vid bordet, och då vill jag gärna förgylla min frukost med någon form av litteratur. Ofta blir det VN eller den förhatliga Kalle Anka, kanske baksidan på mjölkpaketet, eller vad fan som helst.
Idag slutade det med att bondekulturstidningen Land fick bli min underhållning.
Jag plöjde igenom den ena förbluffande onödiga artikeln efter den andra.
Slutligen så anlände jag till annonssidorna.
Den gymnasieutbildade marknadsföraren inom mig började nästan gråta vid flera tillfällen.
Vid ännu fler tillfällen skrattade den.
Gun Sjödin hade visserligen inte den mest underhållande annonsen, men troligtvis den utan tvekan mest korkade (jag har letat igenom nästan hela mitt ordförråd och jag hittar inget bättre ord för att beskriva den):
Jag vet inte om jag är helt ute på djupt vatten när jag påstår att den enda ungdomen som kan tänkas längta efter älgjakten är den övermogna?
Och att den enda ungdomen som överhuvudtaget läser Land, får syn på Guns annons, samt ringer och beställer hennes CD, är den som är på väg mot total förruttnelse?
Meeen vem är jag att döma? Ingen! Därför lämnar jag alla fördomar om Gun Sjödin och hennes fans osagda. Jag bara spekulerar...
das getompftencupzen
Imorgon är det alltså cup som gäller.
Den årliga Tomtecupen.
Frågan är varför man envisas med att anordna denna cup år efter år när det alltid har varit, och alltid kommer att vara två IFK Värnamo-lag som möts i finalen?
IFK I vs. IFK II, - Fyfan vilken rysare.
Vi andra dödliga lag kan ju enbart jämföras med någon form av statister.
Nåväl. Cup är kul.
Senast jag spelade cup var för ungefär ett år sedan.
Då var det innebandy som gällde istället för fotboll.
Då hade jag intagit fem-sex rejäla groggar och möjligtvis någon öl till frukost, istället för gröt.
Då var jag och mina lagkamrater utklädda till bajskorvar, istället för att ha vanliga matchställ.
Och vi spelade ungefär lika bra som ett gäng sådana.
Om det berodde på frukosten eller bara det faktum att innebandy är en sport som är fysiskt omöjlig att spela, det vet jag inte.
Då blev vi utklassade med 6-1.
Det ska vi inte bli imon.
Vik hädan IKF...
(Nej jag tror inte på allvar att vi kommer göra några större framsteg imorgon, ifall någon tvivlade på om jag är seriös eller inte.)
Nu ska jag gå ut till mammas blomsterrabatt och gräva upp mina benskydd från den grav jag förpassade dem till efter säsongens slut. Min plan var att aldrig mer behöva se dem, och framförallt att mina smalben aldrig mer skulle behöva vidröras av deras vidriga yta.
Men ack nej, nu ska de stackars smalbenen återigen bli våldtagna av de där gudsförgätna föremålen.
P.S. För er som aldrig haft ett par benskydd i en hel fotbollssäsong så kan jag ju förklara att det är ingen angenäm upplevelse efter ett tag. D.S.
P.S igen. Moa och Hannah, jag tänkte lite extra på er när jag skrev rubriken. Håll er torra om katzen pfötcherna! D.S.
P.S. Nu ska jag hålla käft. Adjö. D.S.
(Nej, jag var inte full när jag skrev det här, men även jag börjar tvivla när jag läser igenom det.)
Den årliga Tomtecupen.
Frågan är varför man envisas med att anordna denna cup år efter år när det alltid har varit, och alltid kommer att vara två IFK Värnamo-lag som möts i finalen?
IFK I vs. IFK II, - Fyfan vilken rysare.
Vi andra dödliga lag kan ju enbart jämföras med någon form av statister.
Nåväl. Cup är kul.
Senast jag spelade cup var för ungefär ett år sedan.
Då var det innebandy som gällde istället för fotboll.
Då hade jag intagit fem-sex rejäla groggar och möjligtvis någon öl till frukost, istället för gröt.
Då var jag och mina lagkamrater utklädda till bajskorvar, istället för att ha vanliga matchställ.
Och vi spelade ungefär lika bra som ett gäng sådana.
Om det berodde på frukosten eller bara det faktum att innebandy är en sport som är fysiskt omöjlig att spela, det vet jag inte.
Då blev vi utklassade med 6-1.
Det ska vi inte bli imon.
Vik hädan IKF...
(Nej jag tror inte på allvar att vi kommer göra några större framsteg imorgon, ifall någon tvivlade på om jag är seriös eller inte.)
Nu ska jag gå ut till mammas blomsterrabatt och gräva upp mina benskydd från den grav jag förpassade dem till efter säsongens slut. Min plan var att aldrig mer behöva se dem, och framförallt att mina smalben aldrig mer skulle behöva vidröras av deras vidriga yta.
Men ack nej, nu ska de stackars smalbenen återigen bli våldtagna av de där gudsförgätna föremålen.
P.S. För er som aldrig haft ett par benskydd i en hel fotbollssäsong så kan jag ju förklara att det är ingen angenäm upplevelse efter ett tag. D.S.
P.S igen. Moa och Hannah, jag tänkte lite extra på er när jag skrev rubriken. Håll er torra om katzen pfötcherna! D.S.
P.S. Nu ska jag hålla käft. Adjö. D.S.
(Nej, jag var inte full när jag skrev det här, men även jag börjar tvivla när jag läser igenom det.)
skärselden.se
Bla bla bla, jag är dålig på att uppdatera, bla bla bla.
Jag vet.
Jag tänker dock inte ta på mig hela skulden för det.
Minst 30 % av ansvaret tänker jag skjuta över på http://blogg.he.
Kan jag hjälpa att de stänger ner hela systemet när jag är mitt uppe i skapandet av ett inlägg?
Nej, det kan jag inte.
Och ja, jag vet att jag skrev http://blogg.he.
He är landsbeteckningen för Helvetet, vilket är det enda tänkbara land där den här pissdomänen möjligtvis kan vara registrerad.
Så för att lätta upp stämningen lite här på slutet så tänker jag publicera en gammal goding, som man brukar kalla dem. Inte helt oväntat så föreställer den Johan, under en av hans glansdagar på Forsheda högstadie:
Kom ihåg Johan, 'all publicitet är bra publicitet'.
lögnaren
Följande videoklipp kom till världen en vacker dag i somras.
Jag, Johan och Sara hade intagit Lannas golfbana för att som så många gånger förr ta del av golfandets stora utbud av bittra nederlag.
Tack och lov så inträffar ju sådana här saker då och då:
Notera att den lille gossen ljuger.
Han påstår vid ett tillfälle att "Det här är mitt andra slag ja".
Då har han gjort utslaget (som hamnade i diket haha), ett slag.
Sedan petar han till bollen, vilket enligt golfens alla regler räknas som ett slag; två slag.
Alltså ska herr Alvarsson slå sitt tredje slag.
Notera även att man kan höra på hans överdrivna övertygelse att han vet att han ljuger.
Hur han poängterar att han har gjort sitt "tredje slag" och hoppas att ingen tänker påpeka att han faktiskt är inne på sitt fjärde.
Han är allt en liten vinnarskalle, den där grabben.
Precis som sin far.
Hur vet jag det, undrar ni då?
Jo, för jag och min far har mött Johan och hans far i en badmintonmatch en gång i tiden.
Där fick man se hur det ocivilicerade grottmänniskoarvet fortfarande ligger kvar djupt inom oss.
Men det är en annan historia..
Till sist så undrar jag ju varför Johan inte väljer att plikta ett slag, istället för att gå ner i spagat över ett dike och försöka slå upp en boll som ligger så djupt nerbäddad i gräset att Helvetet finns inom närmare räckhåll än greenen?
Kul var det i alla fall.
Jag, Johan och Sara hade intagit Lannas golfbana för att som så många gånger förr ta del av golfandets stora utbud av bittra nederlag.
Tack och lov så inträffar ju sådana här saker då och då:
Notera att den lille gossen ljuger.
Han påstår vid ett tillfälle att "Det här är mitt andra slag ja".
Då har han gjort utslaget (som hamnade i diket haha), ett slag.
Sedan petar han till bollen, vilket enligt golfens alla regler räknas som ett slag; två slag.
Alltså ska herr Alvarsson slå sitt tredje slag.
Notera även att man kan höra på hans överdrivna övertygelse att han vet att han ljuger.
Hur han poängterar att han har gjort sitt "tredje slag" och hoppas att ingen tänker påpeka att han faktiskt är inne på sitt fjärde.
Han är allt en liten vinnarskalle, den där grabben.
Precis som sin far.
Hur vet jag det, undrar ni då?
Jo, för jag och min far har mött Johan och hans far i en badmintonmatch en gång i tiden.
Där fick man se hur det ocivilicerade grottmänniskoarvet fortfarande ligger kvar djupt inom oss.
Men det är en annan historia..
Till sist så undrar jag ju varför Johan inte väljer att plikta ett slag, istället för att gå ner i spagat över ett dike och försöka slå upp en boll som ligger så djupt nerbäddad i gräset att Helvetet finns inom närmare räckhåll än greenen?
Kul var det i alla fall.
förrädaren
Som många redan vet så har det förekommit den del action i Hånger under de senaste dygnen.
Ett gäng banditer har härjat runt i trakten.
Deras huvudsakliga byte verkar än så länge vara motorsågar, vilket skrämmer mig en aning.
Vad för slags djävulskt illdåd har de tänkte utföra med alla dessa motorsågar?
Jag har aldrig sett Motorsågsmassakern, men det faktum att filmen existerar gör att jag får onda aningar.
Men eftersom jag är en någorlunda rationell människa så faller min slutgiltiga gissning på att det är ett gäng polacker som planerar att ge sig in i timmerbranschen.
I vilket fall som helst så ligger det ju till på det viset att vi har en hund här hemma.
En ganska stor, svart, och förhållandevis respektingivande sådan.
I vanliga fall så brukar hon vara ganska så på alerten när någon eller något närmar sig huset, hon ger av ett skall eller två. Eller trettioåtta.
Men vad sa hon när tjuvarna var här och besudlade våra ägodelar och vår trygghet?
Inte ett käft.
Bella.
Hon är precis som mina nerver, - när det väl gäller så sviker dom.
Ett gäng banditer har härjat runt i trakten.
Deras huvudsakliga byte verkar än så länge vara motorsågar, vilket skrämmer mig en aning.
Vad för slags djävulskt illdåd har de tänkte utföra med alla dessa motorsågar?
Jag har aldrig sett Motorsågsmassakern, men det faktum att filmen existerar gör att jag får onda aningar.
Men eftersom jag är en någorlunda rationell människa så faller min slutgiltiga gissning på att det är ett gäng polacker som planerar att ge sig in i timmerbranschen.
I vilket fall som helst så ligger det ju till på det viset att vi har en hund här hemma.
En ganska stor, svart, och förhållandevis respektingivande sådan.
I vanliga fall så brukar hon vara ganska så på alerten när någon eller något närmar sig huset, hon ger av ett skall eller två. Eller trettioåtta.
Men vad sa hon när tjuvarna var här och besudlade våra ägodelar och vår trygghet?
Inte ett käft.
Bella.
Hon är precis som mina nerver, - när det väl gäller så sviker dom.
ze london
London var fint.
Riktigt fint, även om resan mestadels gick i vredens tecken.
Det ord som yttrats mest under våra fem dagar är JÄVLARR (med stark betoning på varenda bokstav).
Tätt därefter kommer "JÄvla INdier".
Inte för att vi har något emot indier, men eftersom Londons befolkning verkar bestå till 65 % av detta folkslag så var det oftast dem som blev föremål för vår irritation.
Vilka var då irritationsmomenten?
Jo, utan inbördes ordning:
- trängsel
- försenade bussar
- tröga receptionister
- tröga och äckelfula receptionister
- stulen plånbok
- trängsel igen
- konsekvenserna av en stulen plånbok
Men eftersom vi mer eller mindre är födda med en konstant lycka inombords så tog vi oss igenom alla momenten med en bitter och förbannande kommentar, tätt följt av ett rejält garv.
En annan fras som användes flitigt var "Vi är ju på semester";
Varje gång någonting var lite för dyrt, - Äh! Vi är ju på semester.
Varje gång man funderade på om man skulle köpa en öl till eller inte, - Vafan! Vi är ju på semester.
Varje gång vi fyllde på kontokortet, - Jaajaa, vi är ju på semester...
Sista gången vi fick anledning att använda frasen var när det var dags att checka in väskorna på hemresan.
Vi stod i kön som började fyllas på allt mer, och man kunde på ett eller annat sätt urskilja ganska många svenskar i vår närhet.
Eller nej, jag kunde urskilja dem, Mimmi kunde inte det.
För när det var dags att ta fram pass och biljett så hittar inte Mimmi sitt pass.
Hon börjar febrilt att rota igenom fack efter fack på väskan.
Irritationen stiger.
Svordomarna kommer mer och mer frekvent.
Folk runt omkring börjar skruva lite på sig.
Till sist hittar hon passet, men får inte ut det ur väskan.
Vreden och irritationen rinner slutligen över och med avgrundsvrål skakar hon om hela Zone F på Stansted;
AAAHHH PASSFITTAA!!!!!
Varenda svensk vänder sig om och ser två stycken tjejer med varsitt lätt rödfärgat ansikte, Mimmis på grund av ilska och mitt till följd av att försöka hålla inne ännu ett vansinnesgarv.
Ungefär så har resan sett ut mer eller mindre all vaken tid.
JÄVLAR VAD KUL DET HAR VARIT!
På återseende, London.
Riktigt fint, även om resan mestadels gick i vredens tecken.
Det ord som yttrats mest under våra fem dagar är JÄVLARR (med stark betoning på varenda bokstav).
Tätt därefter kommer "JÄvla INdier".
Inte för att vi har något emot indier, men eftersom Londons befolkning verkar bestå till 65 % av detta folkslag så var det oftast dem som blev föremål för vår irritation.
Vilka var då irritationsmomenten?
Jo, utan inbördes ordning:
- trängsel
- försenade bussar
- tröga receptionister
- tröga och äckelfula receptionister
- stulen plånbok
- trängsel igen
- konsekvenserna av en stulen plånbok
Men eftersom vi mer eller mindre är födda med en konstant lycka inombords så tog vi oss igenom alla momenten med en bitter och förbannande kommentar, tätt följt av ett rejält garv.
En annan fras som användes flitigt var "Vi är ju på semester";
Varje gång någonting var lite för dyrt, - Äh! Vi är ju på semester.
Varje gång man funderade på om man skulle köpa en öl till eller inte, - Vafan! Vi är ju på semester.
Varje gång vi fyllde på kontokortet, - Jaajaa, vi är ju på semester...
Sista gången vi fick anledning att använda frasen var när det var dags att checka in väskorna på hemresan.
Vi stod i kön som började fyllas på allt mer, och man kunde på ett eller annat sätt urskilja ganska många svenskar i vår närhet.
Eller nej, jag kunde urskilja dem, Mimmi kunde inte det.
För när det var dags att ta fram pass och biljett så hittar inte Mimmi sitt pass.
Hon börjar febrilt att rota igenom fack efter fack på väskan.
Irritationen stiger.
Svordomarna kommer mer och mer frekvent.
Folk runt omkring börjar skruva lite på sig.
Till sist hittar hon passet, men får inte ut det ur väskan.
Vreden och irritationen rinner slutligen över och med avgrundsvrål skakar hon om hela Zone F på Stansted;
AAAHHH PASSFITTAA!!!!!
Varenda svensk vänder sig om och ser två stycken tjejer med varsitt lätt rödfärgat ansikte, Mimmis på grund av ilska och mitt till följd av att försöka hålla inne ännu ett vansinnesgarv.
Ungefär så har resan sett ut mer eller mindre all vaken tid.
JÄVLAR VAD KUL DET HAR VARIT!
På återseende, London.
livin' the dream
Rachmaninoff, en stock rapé samt lite Vanlig vodka.
Mer behövs inte.
med anledning av föregående inlägg...
Postat av: anton the guardian
haha! killen måste ju bli helt mentalt körd i botten av denna ljuva psykiska misshandel!:) passa dig bara för honom när tiden har tagit ditt fysiska överläge ifrån dig!
2009-11-08 @ 20:22:35
...så kan jag informera om att den bittra dagen då mitt fysiska överläge är färdigförvaltat har redan infunnit sig;
I fredags förlorade jag för första gången i armbrytning mot den lille grabben.
En del av mig dog i det ögonblicket.
...så kan jag informera om att den bittra dagen då mitt fysiska överläge är färdigförvaltat har redan infunnit sig;
I fredags förlorade jag för första gången i armbrytning mot den lille grabben.
En del av mig dog i det ögonblicket.
konversationskonst
Så har den dagen kommit då lillebrorsan tog klivet in i ungdomsvärlden och skaffade msn.
Premiärkonversationen artade sig på följande vis:
brotherfromanothermother
Linnea, med ett före detta tovigt, Mufasa?
numera elektriskt hår?
Finnes: Jesus
Följande vy uppenbarade sig i det nedre, högra hörnet på min dator för en stund sedan:
Nej, det är inte så att WMP har fått ett eget liv, lärt sig tänka för egen maskin och blivit en självständig individ som gått och blivit religiös.
Inte heller är det Jehovas vittnen som spridit ut virus.
Ifall det nu var det ni trodde.
Haha.
Det är nämligen så att jag tidigare idag lyckades med bedriften (ja, för mig är det en bedrift eftersom jag är förföljd av teknisk otur) att installera övriga familjens nya dator.
När jag kom fram till momentet då det var dags att döpa datorn så fick jag fundera ett bra tag.
De olika namn som svepte genom mina hjärnceller var bland annat:
Hitler
Lady Gaga
Birk Borkason
Olof Palme
Larry
Med mera.
Men till slut stod det klart för mig att det enda rimliga namnet, med tanke på datorns status i både vår familj och i sammhället i övrigt, var Jesus.
Kort och gott.
Jesus!
Därför, när jag senare även fått igång internet på båda datorerna och mediaplayern var aktiverad, så dyker det här något tveksamma meddelandet upp.
Äntligen kan jag dela mina tankar och filer med självaste Jesus.
Nej, det är inte så att WMP har fått ett eget liv, lärt sig tänka för egen maskin och blivit en självständig individ som gått och blivit religiös.
Inte heller är det Jehovas vittnen som spridit ut virus.
Ifall det nu var det ni trodde.
Haha.
Det är nämligen så att jag tidigare idag lyckades med bedriften (ja, för mig är det en bedrift eftersom jag är förföljd av teknisk otur) att installera övriga familjens nya dator.
När jag kom fram till momentet då det var dags att döpa datorn så fick jag fundera ett bra tag.
De olika namn som svepte genom mina hjärnceller var bland annat:
Hitler
Lady Gaga
Birk Borkason
Olof Palme
Larry
Med mera.
Men till slut stod det klart för mig att det enda rimliga namnet, med tanke på datorns status i både vår familj och i sammhället i övrigt, var Jesus.
Kort och gott.
Jesus!
Därför, när jag senare även fått igång internet på båda datorerna och mediaplayern var aktiverad, så dyker det här något tveksamma meddelandet upp.
Äntligen kan jag dela mina tankar och filer med självaste Jesus.
winners never quit, quitters never win.......?
Jag har för mig att jag vid flera tillfällen under livets gång har hört hur musikexperter, kulturmänniskor, och övriga bättre vetande har poängterat att 'en viktig del i karriären som artist är att veta när det är dags att lägga av'.
bloggarnas cancersvulst
Jag gillar inte bloggar i allmänhet.
De flesta är lika onödiga och fulla av skit som Veckorevyn eller annan valfri kvinnotidning.
Idag dog jag lite extra inombords när jag ramlade in på den här bloggen: http://dennism.se/
Ägaren är en grabb från balkan, som älskar grönt the, nån speciell kvinna, samt att få utlopp för sina känslor i sin blogg. Så har jag förstått saken i alla fall.
Och nej, det är väl inget större fel med det.
Men sedan scrollar jag ner en bit, och stöter på det ena upprörande inlägget efter det andra.
Jag kunde då även konstatera att han gillar att sminka sig i vit-hals-och-orange-ansikte-style.
Samt att han verkar ha steloprererat sitt ansikte i den, enligt honom, perfekta fotografiposen.
Killen ger för övrigt tips efter tips på vilka högklackade skor som är moderna.
Han sysslar även med något som han kallar för "Dagens smaltips".
Ja, det är sant. Tips om hur man kan bli smal. (I dagens ytlighetshetsiga samälle, fyfan.)
Jag läste ett av dessa tips.
Hans råd var där att motionera mera.
.......
..mhmmm.............
..
Jag visste knappt vad jag skulle tänka.
Fick bara en stark lust att ta en stor, röd oljekrita och skriva HÅLL KÄFTEN FÖR EVIGT på hans datorskärm.
Såg nu även att han är ägare till en guldig dödskallediamantring.
Huuuhä.
Det som skrämmer mig är att han ligger trea på topplistan över mest besökta bloggar på blogg.se.
De flesta är lika onödiga och fulla av skit som Veckorevyn eller annan valfri kvinnotidning.
Idag dog jag lite extra inombords när jag ramlade in på den här bloggen: http://dennism.se/
Ägaren är en grabb från balkan, som älskar grönt the, nån speciell kvinna, samt att få utlopp för sina känslor i sin blogg. Så har jag förstått saken i alla fall.
Och nej, det är väl inget större fel med det.
Men sedan scrollar jag ner en bit, och stöter på det ena upprörande inlägget efter det andra.
Jag kunde då även konstatera att han gillar att sminka sig i vit-hals-och-orange-ansikte-style.
Samt att han verkar ha steloprererat sitt ansikte i den, enligt honom, perfekta fotografiposen.
Killen ger för övrigt tips efter tips på vilka högklackade skor som är moderna.
Han sysslar även med något som han kallar för "Dagens smaltips".
Ja, det är sant. Tips om hur man kan bli smal. (I dagens ytlighetshetsiga samälle, fyfan.)
Jag läste ett av dessa tips.
Hans råd var där att motionera mera.
.......
..mhmmm.............
..
Jag visste knappt vad jag skulle tänka.
Fick bara en stark lust att ta en stor, röd oljekrita och skriva HÅLL KÄFTEN FÖR EVIGT på hans datorskärm.
Såg nu även att han är ägare till en guldig dödskallediamantring.
Huuuhä.
Det som skrämmer mig är att han ligger trea på topplistan över mest besökta bloggar på blogg.se.
