crapcrapcrap

Måtte Gud, Djurens Vänner, Jehova, Jultomten, WWF, min familj och mitt samvete förlåta mig för detta illdåd som jag och kära lilla Hannah har uträttat under kvällen.

Kalla oss sysslolösa eller möjligtvis hjärtlösa, det var i vilket fall som helst värt det.






Återigen, förlåt.

Dagens absolut första händelse är att jag vaknar. Så brukar det ju vara för alla, så länge man inte dör i sömnen.
Än så länge kan jag alltså vara nöjd med hur dagen artar sig.
Men jag inser väldigt snabbt att där vände turen.

Vaknade nämligen till ljudet av en vomiterande katt.

Japp, på mattan i hallen utanför mitt rum står den jäveln och hulkar som om han hade svept en Zaranoff och en Baranoff och en Koskenkurva och kanske en gnutta hb.
För en kort sekund dök en känsla av igenkännande medlidande upp, och jag funderade på att gå fram till honom och hålla bak hans hår eller nåt i den stilen.

Men sedan insåg jag ju att nej, katten är inte bakis. Han har bara frossat i torrfoder som en förrymd jude, så han får allt klara sig själv.
Drog istället täcket över huvudet.

Ägnade en betydande del av gårdagen till att försöka installera min trådlösa router, helt och hållet utan framgång.
Ägnade en irriterande stor del av morgonen till att försöka installera samma eländiga trådlösa fanskap, också nu helt utan framgång.

Till slut såg jag ingen annan utväg än att ringa Netgears (må de brinna i skärselden) kundsupport. Pratade med en snubbe i minst en kvart - tjugo minuter. Till slut kom han fram till att adsl-modemet behövde bryggas, så jag skulle istället ringa internetleverantören.
Sagt och gjort.
Pratade nu istället med en snubbe från Värnamo energi. Detta samtal varade i minst 30-40 min, utan att någon som helst framgång uppnåddes (till att börja med så var modemet redan bryggat, fu netgear).
Killen tänker så det knakar i luren, han kan inte fatta vad felet är.
Jag är på väg att ge upp för gott och börjar bli desperat efter en sista utväg.
Frågar snubben ifall jag kanske ska testa att koppla in nätverkskabeln i en annan port på modemet?
"Jaa det kanske är lika bra, testa det!"
"Nu funkar det, tack för hjälpen."

Denna frusterande simpla seger tänker jag fira med att citera ett stycke fin filmhistoria:

"...a lot of you have been hearing the affiliates complaining about a lack of diversity on the news team.."
"What in the hell's diversity?"
"Hrrm. Well, I-I could be wrong, but I believe diversity is an old, old wooden ship that was used during the civil war era."
"Ron, I would be surprised if the affiliates were concerned about an old, old wooden ship, but nice try.."

Det kanske ändå finns en gud!
Den här artikeln ser jag som ett tecken på att mänskligheten är på väg i rätt riktning igen:



Jag skulle vilja utbringa ett fyrfaldigt hipp hipp hurra! Hurra! Hurra! Hurraa!
Länge leve foppatofflans död!!

Medan lukten av bränd kladdkaka sprider sig i huset så funderar jag på om jag verkligen vill skriva ett inlägg.
Det vill jag egentligen inte, men jag känner mig tvingad. Det blir min slutsats.

Har i flera timmar försökt installera min trådlösa router (eftersom jag nu även har fått hem min dator (hurra!)) utan någon som helst framgång. Som jag så många gånger förr konstaterat så vilar det en förbannelse över min relation till allt vad tekniska prylar hete..bla bla bla.

För övrigt så har det ju som alla vet eller inte vet anlänt en ny individ till vårt hushåll. Individen består av en kattunge vid namn Linus Herman, vilket jag anser är bland de sämsta namnen man kan döpa en katt till. 
Har börjat fundera på vad jag ska döpa om den till, och än så länge står Alibaba, Rasputin och Pijotr högst på listan, men jag tar tacksamt emot nya förslag.

Hur som helst, det som är märkligt med katten är att jag inte är säker på om jag gillar den. Ja, jag vet att alla gillar en kattunge, men nä, inte den här. Han är så frusterande irriterande och opersonlig, hans jamningar (mjaowningar?) ligger på samma ljudfrekvens som ett myggsurr och ibland låter han som ett lasersvärd, han är spattig och allmänt dryg verkar det so..blaaablaa bla.



Där har vi det lilla sattyget.

För ytterligare övrigt så har jag skrapat de där förbannade trisslotterna. Vann 40+20 kr, vilket är personligt rekord givetvis. Gick ju bara 60 kr back. Hurra hurra, lycka och välgång.

Nu ger jag upp, ursäkta mig för detta undermåliga inlä..bla bla bla bla bla.

http://www.youtube.com/watch?v=jOjfxEejS2Y

"we don't need to litsen to nature, nature needs to litsen to us"

Allvarligt talat.
Är inte det här bara pinsamt?

Titta på Sveriges maffia.
Nu har jag ju inte läst den där boken om svensk maffia, som tydligen målar upp ett ganska respektingivande porträtt av vår svenska maffia. Det går tydligen ganska vilt till i den undre världen.

Men så publiceras den här artikeln. Hah!
Ledaren heter för det första Tjock-Steffe.
Vaddå är det hans maffianamn? Hallå, Tjock-Steffe? Har du blivit mobbad under barndomen eller?
Och titta sedan på Tjock-Steffe.
Hans ögon är ju lika oskyldiga som Moses i vassen förfan.



Tjock-Steffe är en pinsam representant för svensk maffia, med en sån snubbe håller vi aldrig internationellt.


När jag ändå är inne på journalistikspåret så tänkte jag bjuda på en favorit i repris:



Detta skulle kunna vara en definition av "otur", eller "Gud är inte god".

Medan jag intog morgonens fjärde kopp kaffe och kände hur det mörkbruna morfinet sakta helade min oförklarliga huvudvärk, så satte jag plötsilgt i halsen lite.
Läste samtidigt gårdagens värnamo dumheter, och där fick jag plötsligt den första bekräftelsen på min teori:



Jo men visst, klart att Jackson är död. Han sitter inte alls på en ö i söderhavet med hundratals olovliga barn springandes runt hans mastodonthus med tivoli på bakgården.
Nä då, han sitter inte alls där på sitt kontor och klappar den tjocka katten i sitt knä, medan han med ett oförskämt tillfredställt leende ser hur pengarna rullar in på kontona till följd av världsbefolkningens godtrogenhet.

Låter resten vara osagt tills vidare.

Nu till dagens riktiga högoddsare.
Var precis nere i köket för att brygga ytterligare en omgång kaffe, då följande inträffande:
Tog kaffekannan till diskbänken för att skölja ur gammalt kaffe.
Spolade i lite vatten och sköljde runt.
Var just mitt inne i samma process ännu en gång då en fluga störtar rakt ner i det roterande vattnet i kannan.
"Oj, segt öde för flugan" tänkte jag lite frånvarande och hällde ut vattnet med flugan i för att skölja kannan ytterilgare en gång (var ju flugpartiklar i den nu). Då kom jag till en högst otippad insikt.

Nä, det var inte en fluga.
Det var två flugor, mitt uppe i ett samlag.

Tänker inte ens försöka spekulera vidare i denna händelse.

Detta inlägg borde egentligen ha tagit form på en splitter ny dator.
Idag skulle varit den dag då jag gjorde mitt livs hittills största investering, en dator alltså.

Efter att ha drällt fram och tillbaka mellan Elgiganten - Media markt - Siba, tur och retur x 7,
efter att ha läst om processorer och ram-minnen och skit x 28,
efter att ha dividerat med försäljaren om hurvida jag faktiskt behöver det liiiite dyrare, men ack så mycket bättre alternativet,
så kom jag till slut fram till vilken skönhet som skulle bli min.

Såg framför mig hur jag packade upp den ur kartongen, hur den var helt fri från fingeravtryck, hur jag inte skulle behöva starta den två gånger för att skärmen skulle fungera och så vidare.

Meddelar säljaren att han har vunnit.
Medan han springer ut för att hämta skönheten på lagret plockar jag åt mig en trådlös router och väntar med spänning på säljarens återkomst.

Ser honom komma ut från lagret, - tomhänt.

"Jag har vääldigt dåliga nyheter, min kollega sålde nyss sista exemplaret, typ 5 - 10 minuter sedan. Sorry."

Fan.

"Men du kan ju beställa den från vår hemsida!"

Helvete.

Så nu sitter jag här med en trådlös router.

Det har kommit till min vetskap att vissa, ovärderliga detaljer här på bloggen har gått förbi obemärkta.

SE OCH HÄPNA ÖVER MINA PAINTSKILLS!!!
Det är ju förhelvete en dementor på harrys!!

By the beard of Zeus säger jag bara..glöm det då. Gör det.

Lille Gillberg, vem du nu är, vart du nu gömmer dig.

Jag har en gås oplockad med dig tror jag bestämt.

Det här är inte okej. Inte i form huvudbilden som följer med på varenda sida av de förbannade mingelbilderna.

Jag ser ju förfan ut att vara halvvägs till Nangijala.

På studenten och allt..



Skämmes ta mig fan!

För ett tag sedan skulle jag ta mig i kragen och skriva ett cv, så liksom resten av svenska folket (tydligen) så googlade jag på "hur man skriver ett cv".

Blev lite, om än väldigt lite, överraskad då hela frasen jag tänkte skriva kom upp som första förslag efter att bara ha skrivit ordet "hur". Sedan blev jag tvungen att stanna upp, ta ett djupt andetag, blunda, och sen titta igen. 
 
Följande saker är det alltså som de tafatta svenskarna behöver vägledning i från intranätet:



Okej. Finns ju jädrigt mycket att säga om det här resultatet. Men tydligen så är svenskarna ganska självmordsbenägna, eller bara nyfikna. Vilket i så fall vore ganska perverst?

Ännu konstigare är väl att "hur man skriver en krönika", hamnar högst upp?
Hur många svenskar skriver krönikor egentligen??

Anyway, idag googlade jag återigen på ordet "hur", och listan har förändrats lite:


Självmordsintresset har alltså sinat lite, men ligger fortfarande högt på listan över vad svenskarna behöver vägledning i.

Det som nästan är ännu mer tragiskt är att så sjukt många undrar över hur många färger regnbågen har.
Vem vill veta det och varför?

Lägg av nu.

Fråga mig inte hur jag hittade bilden, men liksom, att medverka i den här pjäsen.. vad ska man säga?

Den måste vara ungefär skådespelarbranschens motsvarighet till McDonalds inom restaurangbranschen.

Jag menar, tänk att du har drömt om att bli kock under hela din barndom.

- Du hittar sedan dig själv i köket på ett anonymt mcdonalds, tillverkandes nuggets och pommes 24/7.

Tänk att du har drömt om att bli skådespelare under hela din barndom.

- Du hittar sedan dig själv utklädd till snopp på en scen, dansandes med två andra snopputklädda män.

Spana in det här:

 

Vad fan? Fy fan!?

På vägen in till Värnamo har det under ca 1-2 veckors tid hängt en död kråka i kanten på en åker. Har ju tittat på den med förundran blandat med lite förskräckelse och en stor gnutta nyfikenhet när jag har åkt förbi, och igår gjorde jag slag i saken.

Hade precis kört förbi skapelsen när jag kände att jag var tvungen att undersöka saken närmare.
Tvärnitade och gjorde en u-sväng,
ställde bilen vid vägkanten och kastade mig ut med kameran i högsta hugg.
Var tvungen att passera ett dike för att komma till åkern,
dessvärre hade jag ett extremt tunnelseende för tillfället och insåg inte hur djupt diket var, eller att det fanns vatten på botten.
Var inte långt ifrån att stupa rakt ner i bäcken då marken plötsligt försvann under mig,
men återfick fotfästet i sista stund, tog ett älgkliv över till andra sidan där jag landade med ett magplask.

Allt detta skedde dock utan att jag riktigt lade märke till det, var så jädra nära kråkoffret nu!
Och fyfan va äckligt det var. På god väg att förmultna så att säga.

Frågan är ju, vem fan har utfört detta dårskap??

Jag utesluter att det är bonden som har tillverkat den i fågelskrämmesyfte, med tanke på att den sitter precis i kanten på åkern. Annars hade det varit ett fullt möjligt alternativ.

Är det nån liten lymmel till unge som har hittat på rackrtyg?
Är det Henning Mankell eller liknande författare som bedriver någon form av research inför en ny deckarbok?
Är det en fälla?
Är det ett offer till asagudarna?
Är det begynnelsen till en ny absurd sektrörelse?

Jag vet inte. Inte en susning!
Men det är lite creepy..

1. Kvinnor ska helt enkelt hålla sig borta från allt vad motorer och liknande krafs innebär.

2. Harry Potterböckerna kan till viss del läsas i allmänbildande syfte (besoarstenen, woheey!).

3. Växthuseffekten kanske trots allt inte är en myt, nu när det är så fuktigt klimat att man kan dricka direkt ur luften.

Till sist den mest intressanta slutsatsen:

4. Det finns en överhängande risk att någon form av ockult sektrörelse har börjat ta form i utkanten av Värnamo.
(återkommer imorgon med mer ingripande spekulationer i denna fråga.)

Kollade på Harry Potter och fången från Azkaban häromdagen, trots att jag lovat mig själv att aldrig mer nedlåta mig till att se dessa värdelösa filmer efter att ha sett den första. Kan väl erkänna att trean inte var fullt så katastrofal, men nu var det inte mina åsikter om filmen jag tänkte dela med mig av, utan av en mindre uppenbarelse.

Under scenen när dementorerna stiger på hogwarstexpressen,
det börjar frosta sig på fönstrena,
kylan sprider sig inombords på passagerarna (och framförallt  på lipsillen Potter såklart),
en känsla av att aldrig mer bli lycklig igen tar plats i deras sinnen;

rent spontant börjar jag associera till hur det känns att gå in på Harrys.

Vet att det är överdrivet, så jävla hemskt är det inte på Harrys, man har fortfarande själen kvar efter ett besök osv m.m. Men det känns som ett tecken på att det är dags för en uteställesrevolution i Värnamo kanske? Eller? Jag vet inte?

Tanken var att alla i fotbollslaget skulle sälja minst 12 trisslotter var, observera även att det är nån jädra deluxtrisslott med dubbelskrap och krafs, och som alltså kostar 40 kr st. Visserligen liite dyrare, menvafan, 12 bekanta har man väl som kan ställa upp? Givetviiiiis..

Hur många lyckas jag sälja?
Jag som förhelvete gått marknadsföring och reklamkunskap osv, hur många lyckas jag sälja?

3. Max 4.

Alltså får mitt samvete ett snespel när det är dags att lämna in eventuellt överblivna lotter och pengarna.
Jag lägger ut 120 fördömda spänn på tre lotter.

Nu ligger de där på hyllan och gnager på mitt sinne.
Ska jag skrapa dem själv liksom?
Eller försöka tjäna tillbaka mina 120 spänn?
Har ju aldrig i hela mitt liv vunnit nåt i stort sett?
Men, plötsligt händer det?

Yes. Det är dags igen. Efter att ha blivit head huntad av lärarkåren på figy och raderat mitt kära blogghelvete så är det dags igen.

Varför ger jag mig in i detta bloggträsk igen då?
Svaret är enkelt; skadligt mycket fritid såklart.

Om ca 60 min ska jag bege mig ut på ännu en golfrunda, vilket egentligen är en dålig idé.
Att döma av statistiken på min senaste 4 (och enda) rundor så borde jag inte syssla med golfing, (haah!)
men eftersom min självdistans för tillfället sträcker sig ca 7-8 cm så skiter jag i statisktiken. Håller istället med
den gamle bocken Strindberg; "det finns lögn, förbannad lögn, och statistik".

Lite osäker på upphovsmannen jaa, men nog var han en bock alltid, den där August.


Nu jädrar..!