crapcrapcrap

Dagens absolut första händelse är att jag vaknar. Så brukar det ju vara för alla, så länge man inte dör i sömnen.
Än så länge kan jag alltså vara nöjd med hur dagen artar sig.
Men jag inser väldigt snabbt att där vände turen.

Vaknade nämligen till ljudet av en vomiterande katt.

Japp, på mattan i hallen utanför mitt rum står den jäveln och hulkar som om han hade svept en Zaranoff och en Baranoff och en Koskenkurva och kanske en gnutta hb.
För en kort sekund dök en känsla av igenkännande medlidande upp, och jag funderade på att gå fram till honom och hålla bak hans hår eller nåt i den stilen.

Men sedan insåg jag ju att nej, katten är inte bakis. Han har bara frossat i torrfoder som en förrymd jude, så han får allt klara sig själv.
Drog istället täcket över huvudet.