ze london
London var fint.
Riktigt fint, även om resan mestadels gick i vredens tecken.
Det ord som yttrats mest under våra fem dagar är JÄVLARR (med stark betoning på varenda bokstav).
Tätt därefter kommer "JÄvla INdier".
Inte för att vi har något emot indier, men eftersom Londons befolkning verkar bestå till 65 % av detta folkslag så var det oftast dem som blev föremål för vår irritation.
Vilka var då irritationsmomenten?
Jo, utan inbördes ordning:
- trängsel
- försenade bussar
- tröga receptionister
- tröga och äckelfula receptionister
- stulen plånbok
- trängsel igen
- konsekvenserna av en stulen plånbok
Men eftersom vi mer eller mindre är födda med en konstant lycka inombords så tog vi oss igenom alla momenten med en bitter och förbannande kommentar, tätt följt av ett rejält garv.
En annan fras som användes flitigt var "Vi är ju på semester";
Varje gång någonting var lite för dyrt, - Äh! Vi är ju på semester.
Varje gång man funderade på om man skulle köpa en öl till eller inte, - Vafan! Vi är ju på semester.
Varje gång vi fyllde på kontokortet, - Jaajaa, vi är ju på semester...
Sista gången vi fick anledning att använda frasen var när det var dags att checka in väskorna på hemresan.
Vi stod i kön som började fyllas på allt mer, och man kunde på ett eller annat sätt urskilja ganska många svenskar i vår närhet.
Eller nej, jag kunde urskilja dem, Mimmi kunde inte det.
För när det var dags att ta fram pass och biljett så hittar inte Mimmi sitt pass.
Hon börjar febrilt att rota igenom fack efter fack på väskan.
Irritationen stiger.
Svordomarna kommer mer och mer frekvent.
Folk runt omkring börjar skruva lite på sig.
Till sist hittar hon passet, men får inte ut det ur väskan.
Vreden och irritationen rinner slutligen över och med avgrundsvrål skakar hon om hela Zone F på Stansted;
AAAHHH PASSFITTAA!!!!!
Varenda svensk vänder sig om och ser två stycken tjejer med varsitt lätt rödfärgat ansikte, Mimmis på grund av ilska och mitt till följd av att försöka hålla inne ännu ett vansinnesgarv.
Ungefär så har resan sett ut mer eller mindre all vaken tid.
JÄVLAR VAD KUL DET HAR VARIT!
På återseende, London.
Riktigt fint, även om resan mestadels gick i vredens tecken.
Det ord som yttrats mest under våra fem dagar är JÄVLARR (med stark betoning på varenda bokstav).
Tätt därefter kommer "JÄvla INdier".
Inte för att vi har något emot indier, men eftersom Londons befolkning verkar bestå till 65 % av detta folkslag så var det oftast dem som blev föremål för vår irritation.
Vilka var då irritationsmomenten?
Jo, utan inbördes ordning:
- trängsel
- försenade bussar
- tröga receptionister
- tröga och äckelfula receptionister
- stulen plånbok
- trängsel igen
- konsekvenserna av en stulen plånbok
Men eftersom vi mer eller mindre är födda med en konstant lycka inombords så tog vi oss igenom alla momenten med en bitter och förbannande kommentar, tätt följt av ett rejält garv.
En annan fras som användes flitigt var "Vi är ju på semester";
Varje gång någonting var lite för dyrt, - Äh! Vi är ju på semester.
Varje gång man funderade på om man skulle köpa en öl till eller inte, - Vafan! Vi är ju på semester.
Varje gång vi fyllde på kontokortet, - Jaajaa, vi är ju på semester...
Sista gången vi fick anledning att använda frasen var när det var dags att checka in väskorna på hemresan.
Vi stod i kön som började fyllas på allt mer, och man kunde på ett eller annat sätt urskilja ganska många svenskar i vår närhet.
Eller nej, jag kunde urskilja dem, Mimmi kunde inte det.
För när det var dags att ta fram pass och biljett så hittar inte Mimmi sitt pass.
Hon börjar febrilt att rota igenom fack efter fack på väskan.
Irritationen stiger.
Svordomarna kommer mer och mer frekvent.
Folk runt omkring börjar skruva lite på sig.
Till sist hittar hon passet, men får inte ut det ur väskan.
Vreden och irritationen rinner slutligen över och med avgrundsvrål skakar hon om hela Zone F på Stansted;
AAAHHH PASSFITTAA!!!!!
Varenda svensk vänder sig om och ser två stycken tjejer med varsitt lätt rödfärgat ansikte, Mimmis på grund av ilska och mitt till följd av att försöka hålla inne ännu ett vansinnesgarv.
Ungefär så har resan sett ut mer eller mindre all vaken tid.
JÄVLAR VAD KUL DET HAR VARIT!
På återseende, London.
Kommentarer
Postat av: pandan
hahahahha. FAN va ja hade velat vara där och delat dessa stunder mer er. särskilt sistnämnda.
Postat av: malin s
HAHA, vi verkar ha haft det bra :D kan verkligen höra dessa fantastiska ord komma ur mimmis mun haha
Postat av: Anonym
jag menar att NI verkar ha haft det bra
Postat av: Moa
aa, jo men det var kul att ni var här och hälsade på och så 8-)
Postat av: linnet
hahah javisst ja, jag nämnde inte ens dig moa, därför ska jag fila till ett helt inlägg som bara är tillägnat dig:)
Postat av: sara
hahahahahaha. passfitta. det ska hon få höra. mimmi den passfittan
Postat av: matilda
höööm ursäkta mnej, jag förväntar mej ett inlägg om oss andra i lägenheten också..
ramsey street 82
Trackback
