crapcrapcrap

Situationen var som följande:

Det var jag och Moa.
I Frankrike.
På utbytesstudentresa (vilket aldrig aldrig aldrig ALDRIG NÅGONSIN ska förväxlas med studentresa, ifall någon nu skulle råka göra det..).

Till följd av att nästan alla människor i världen är rädda för en sån där pinsam tystnad som lätt kan uppstå i sällskap med mindre välbekanta personer, så umgicks jag och min fransyska en hel del med Moa och hennes fransyska.

För i och med ett sådant arrangemang så kunde de två fransyskorna prata med varandra, och jag och Moa med varandra. Så var alla lyckliga och kunde slappna av för en stund.

Nu föll det sig dock så illa, att min kära fransyska råkade ha en inomhuspool som vi till min stora fasa var mer eller mindre tvugna att utnyttja. Allt annat vore ju en skam... Som tur var så hade jag Moa och hennes lilla trollunge till fransyska vid min sida när det var dags att inta poolen, som just då verkade vara fylld av 20 % klor, 10 % vatten, samt 70 % ångest.

Föreställ er nu följande scenario framför er, tänk er in i det.

Där står vi i poolen.

Jag, Moa, Juliette och Trollungen.

Vad fan gör vi nu?

Vad fan gör man nu?

Vad skulle du gjort i den här situationen?

Leker? Plaskar runt lite? Haha?

Jag vill minnas att vi gör ett tappert försök till att förklara hur "kasta gris" går till, men våra språkkunskper var inte tillräckliga för att rädda oss ur den här situationen. Till slut står vi mest där och kastar oengagerat en boll mellan oss.

Med jämna mellanrum ler vi mot varandra för att försäkra alla om att "vi har det så trevligt så, inga konstigheter med det här inte!".




På morgonen den näst sista dagen inträffade en annan annorlunda situation.
Hela gruppen hade samlats för att åka iväg till något studiebesök, och vi möts av beskedet:

- Vår buss har tyvärr brunnit upp.

En annan sak som brann upp vid det tillfället var min livsglädje, som dittils hållit sig vid liv tack vare vetskapen om att hemfärden inte var långt borta.