crapcrapcrap

Tisdag kväll.
Jag har just slutat jobba.
Är trött och sliten.
Traskar den korta, men ack så kalla vägen från café 18 till bibliotekets parkering.
Det är ju så, vill man parkera gratis så får man gå en liten bit extra, inget mer med det.

Sätter mig i bilen.
Vrider om nyckeln och startar motorn.
Justerar reglagen och höjer värmen till max.
Funderar på om jag ska behöva skrapa rutorna eller om det bara är snö på dem.
Sätter på vindrutetorkaren för att kontrollera hur det ligger till.

Det var ingen frost.
Snön på rutan försvann utan problem.
Men trots detta så skymdes min sikt utåt ännu mer än då snön var i vägen.

Likt ett kadaver som fiskas upp ur ett träsk, så drog vindrutetorkaren med sig en rektangulär skepnad från nedre kanten av rutan.

Klev ur bilen.
Ryckte loss den ödesmättade pappersbiten från vindrutetorkarens grepp.

Ta-daaa!
Grattis Linnea (som i dressmanreklamerna),
du har just erhållit ditt första parkeringsböter!
Hurra!
Hurra!
Hurraa! Folkets jubel wooooohoooouuuuuuouo!!!


Visst är det underbart att leva i ett samhälle som är så slemmigt och falskt att det är möjligt att få böter på en gratisparkering?
Men jag ska inte klaga.
Kom undan med 150 riksdaler den här gången.
Hade dock inte blivit ett endaste ynkligt litet dugg förvånad ifall det hade varit en eller två nollor till.