crapcrapcrap

..har även jag fått ett bra tillfälle att använda mig av uttrycket "kallt som i en jävla isbjörns rövhål".
För det är just vad det är här i huset idag.
På grund av mig.
Såklart.
Eftersom jag verkar vara roten till allt ont i det här huset.

Anledningen till denna kyla är att de övriga familjemedlemmarna övernattade i Växjö, samt att jag drack en eller två öl för mycket igår.

(Skulle vilja passa på och be om ursäkt för mitt eventuellt odrägliga beteende under gårdagen.)

Jag kommer alltså hem, på nåt jävla vänster, och famlar mig igenom huset tills jag stupar ner i min säng. Sen är det svart.
Tills telefonen ringer vid åttatiden. Jag minns att det är pappa jag pratar med. Han beordrar mig att gå och ge hunden mat, släppa ut katten, eller nåt i den stilen. Jag stapplar genom huset igen och gör något av det han sa, tror jag. Återgår sedan till sängen (som fortfarande var lite varm -yes!) och vaknar sedan vid tolvtiden.
Och det är så förbannat kallt!
Jag inser att jag kanske borde elda innan de andra kommer hem.
Dessvärre kom de hem en kvart senare.

Ellen säger inte hej, utan "Linnea, det är tretton grader här. Vad har du gjort?"

Ingenting, tydligen.

När pappa sedan vid middagsbordet frågar om jag hade somnat om andra gången han ringde, så byts min hjärna ut mot ett stort blinkande frågetecken i neon. Jag bestämmer mig för att chansa och svarar att ja, det hade jag visst gjort. Han suckar och skakar på huvudet, och muttrar något i stil med "stackars hund...".

Till sist så har jag även lyckats dammsuga nedervåningen någon gång under morgonen, när och hur vet jag dock inte. Men jag vill tacka mig själv i efterskott för att jag gjorde det, så att mamma inte behövde släppa loss sin vrede över mig.

Tack Linnea!
Äsch, det var så lite så.