crapcrapcrap

Söndag förmiddag.
Snart bär det av till mormor och morfar som ställer till med kalas i tid och otid.
Alla, och framförallt jag, är redan lite smått stressade och irriterade eftersom vi såklart är sena.
Jag står på mitt rum och sminkar mig då Hannes kommer in.

- Kan jag få lite sån där ögonpåsekräm? säger han med en djup suck och ett uppgivet uttryck.
- Va? Vad sa du?
- Ögonpåsekräm.
- Vad är ögonpåsekräm? undrar jag och några tänkbara förslag far genom min hjärna.
- Men åh, sån kräm som man tar under ögonen när man har påsar där!

Jag tror först att han menar vanlig ansiktskräm, och tänker att han kanske sett nåt liknande i någon tvreklam. Sen minns jag att en gång för någon månad sedan, då han hade extremt mörka påsar under ögonen, så smetade jag på lite foundation. Mest för skojs skull liksom.
Men tydligen så satte behandlingen lite djupare spår i den lille gossens växande sinne för fåfänga och ytlighet.

Jag håller upp min foundation.

- Är det sån här du menar?
- Ja.

Efter att ha fått ett litet lager ögonpåsekräm på sina mörka ringar så granskar han mitt jobb i spegeln.

- Blir det bra? undrar jag.

- Japp, svarar han efter en stund.


Jag väntar med spänning, samt viss fasa, på att se nästa steg i denna utveckling.