crapcrapcrap

Här sitter jag och lyssnar på Spotifys för övrigt värdelösa radio, helt oskyldig. Så dyker den här mardrömmsbilden upp.
När jag ser sånt här blir jag rädd.
Jag vill inte tillhöra samma art som de här vildvittrorna.
Jag skäms, å hela mänsklighetens vägnar.
Mina tankar går till deras förfäder, som slitit och kämpat. Genom inbördeskrig och svält och diverse annan misär, för att kunna föra sin släkt vidare genom historiens gång.
Till vilken nytta?
Ingen alls.
Det slutade med dessa två flottfläckar på mormors egenhändigt virkade spetsduk.





Måtte någon sparka dem i äggstockarna så att deras gener aldrig mer får skåda dagens ljus efter att de själva erhållit en enkelbiljett till skärseldens mörkaste vrå.

(Vet att det finns en liten klang av kristen-surkärring-som-har-14-katter över det här inlägget. Det skiter jag i.)