crapcrapcrap

när den är som minst uppskattad.

Det är kväll, jag är trött som en jude efter att ha spelat match osv.
Ser fram emot att gå i däck i min kära säng.
Borstar tänderna och allt annat sånt där tråkigt.
Kan till slut krypa ner under täcket, enbart för att omedelbart flyga ur sängen fortare än Johan hinner dra ett skämt.
Under täcket möttes mina fötter av något kallt och lite smått klibbigt.
Genast dyker bilder på döda möss och liknande upp för mitt inre, vilket var fullt befogat eftersom katten här hemma fångar i snitt fem sådana om dagen.

Kan det vara så överjävligt att katthelvetet har lagt en död mus i min säng?

Med hjärtat i halsgropen och själen halvvägs ut genom ytterdörren så lyfter jag lite i ena kanten på täcket.
Gör sedan plåster-rycket och drar av det från sängen.

Och där, i fotändan av sängen.

Där låg ingen död mus.


Där låg fyra ostskivor.

Japp.

Ost.


Eftersom jag inte har någon direkt ovän här i huset för tillfället så finns det enligt mina erfarenheter bara en misstänkt för detta illdåd.

Stefan Lindahl kallas han för.

Han som även ska föreställa min pappa.

...