veckans favoritcitat
I brist på annat vettigt att skriva om så tänkte jag dela med mig av den gångna veckans mest underhållande citat som myntats i den Lindahlska klanen. I vanlig ordning så är det fader och broder som står för uttrycken, eftersom syster mest säger förnuftiga saker, och moder mest ger order när hon pratar.
1. "Jag tänkte att vi kunde äta middag vid ett nångång, för sedan vid två så är det ju Robot Wars.." /Fader.
2. "Kolla här då på mitt vapen, en fyr-udd!!" /Broder, hållandes i en gaffel.
3. "Nej, för jag är en hane." /Broder, efter att jag drivit lite med honom och frågat ifall han inte skulle vilja att jag beställde en ny kjol till honom från hm.com.
4. "Man kan ju inte trolla med knäna." /Fader, under den evigt återkommande diskussionen angående mina, enligt honom, skadligt bristfälliga matlagningskunskaper.
5. "Kiwi." /Broder, när moder frågar vilken grönsak han mest gillar att ha till maten.
För en stund sedan ställdes jag inför ett problem.
Problemet bestod av mattetalet 7x8.
Det uppstod ett totalt jävla mörker i min hjärna, jag kunde inte för mitt liv komma på svaret.
Försökte resonera och mixtra med siffrorna, lägga till och dra ifrån, men det var omöjligt att fokusera på vad svaret skulle bli. Mitt huvud kändes lika avlägset som om jag just kommit ut ur giljotinen.
Jag drabbades av en plötslig ångest; min tidigare så skarpa hjärna tycktes vara fylld av en snorliknande substans som uppstått till följd av fyra månaders festande, slappande, och avsaknad från skolarbete.
Jag hade blivit förslappad.
När jag sansat mig efter några ögonblick så dök visserligen svaret på problemet upp, men jag kunde ändå inte skaka av mig skuldkänslorna jag kände mot min kära hjärna.
För att gottgöra den så gick jag in på internet och gjorde några frågor på nåt gammalt högskoleprov.
När jag konstaterat att jag ännu inte blivit dum i huvudet så kände jag mig bättre till mods.
Hjärnan hade nog egentligen velat sätta sig och skriva ett rejält arbete om Rysslands inrikespolitik, men någonstans måste man sätta stopp för dårskapen.
1. "Jag tänkte att vi kunde äta middag vid ett nångång, för sedan vid två så är det ju Robot Wars.." /Fader.
2. "Kolla här då på mitt vapen, en fyr-udd!!" /Broder, hållandes i en gaffel.
3. "Nej, för jag är en hane." /Broder, efter att jag drivit lite med honom och frågat ifall han inte skulle vilja att jag beställde en ny kjol till honom från hm.com.
4. "Man kan ju inte trolla med knäna." /Fader, under den evigt återkommande diskussionen angående mina, enligt honom, skadligt bristfälliga matlagningskunskaper.
5. "Kiwi." /Broder, när moder frågar vilken grönsak han mest gillar att ha till maten.
För en stund sedan ställdes jag inför ett problem.
Problemet bestod av mattetalet 7x8.
Det uppstod ett totalt jävla mörker i min hjärna, jag kunde inte för mitt liv komma på svaret.
Försökte resonera och mixtra med siffrorna, lägga till och dra ifrån, men det var omöjligt att fokusera på vad svaret skulle bli. Mitt huvud kändes lika avlägset som om jag just kommit ut ur giljotinen.
Jag drabbades av en plötslig ångest; min tidigare så skarpa hjärna tycktes vara fylld av en snorliknande substans som uppstått till följd av fyra månaders festande, slappande, och avsaknad från skolarbete.
Jag hade blivit förslappad.
När jag sansat mig efter några ögonblick så dök visserligen svaret på problemet upp, men jag kunde ändå inte skaka av mig skuldkänslorna jag kände mot min kära hjärna.
För att gottgöra den så gick jag in på internet och gjorde några frågor på nåt gammalt högskoleprov.
När jag konstaterat att jag ännu inte blivit dum i huvudet så kände jag mig bättre till mods.
Hjärnan hade nog egentligen velat sätta sig och skriva ett rejält arbete om Rysslands inrikespolitik, men någonstans måste man sätta stopp för dårskapen.
Kommentarer
Postat av: e
jag är smickrad
Trackback
