Hånger i mitt hjärta
Hånger.
Eller "Hånge", som det brukar kallas för i folkmun, eftersom vi småländska invånare verkar vara immuna mot en stor del av de R som ingår i överiga befolkningens vokabulär.
Under vissa frustrerande tillfällen har det även kallats för Hångel, men det har lyckligtvis aldrig blivit riktigt etablerat. (Dessa tillfällen infann sig mest då man var domare åt knattefotbollslagen förr i tiden; "Vi tackar publiken, och domaren och Hångel för en bra match hiihihihihiiii!!)
Det är alltså här jag har vuxit upp, i det lilla gemytliga Hånger.
Ett bra ställe att spendera sin barndom i, det är de flesta överrens om.
I stort sett så är det ett väldigt tryggt ställe, härlig miljö, inga faror som lurar och så vidare.
Visst finns det en och annan byfåne, och ja, det har begåtts ett eller två mord.
Sedan så brann ju skolan upp -97.
Men annars är här fridfullt.
Det som gör att Hånger blir en liten håla istället för ett fint litet samhälle, är det faktum att här bor ca 600-700 personer, och vi har tre kyrkor + en gammal ödekyrkogård.
När man börjar ifrågasätta om jorden verkligen skapades på sju dagar så känns detta faktum inte helt befogat.
Hur många av invånarna som faktiskt är kristna låter jag vara osagt, men det finns ju en viss Knutbykänsla över det hela.
Speciellt när följade motiv är placerat mitt i hjärtat av samhället.
Likt Eiffeltornet i Paris tornar den upp sig mitt ibland oss;
Inte nog med detta.
En majoritet av de yngre barnen har, såklart utan att egentligen veta vad det innebär, gått med i scouterna. Eller möjligtvis mini-scouterna. Det kanske inte låter så farligt, och det är det förmodligen inte heller (alltid bra att lära sig knopar........).
Men!
När min lillebror kommer hem från sitt scoutmöte med ett sånt här armband, -->
då känns det lite sådär.
Jag menar, ett läderarmband med texten "Jag kommer" ingraverat kan verka lite tvetydig i mina ögon.
Vad hände med "Alltid redo", som ju är betydligt svårare att misstolka?
Turligt nog så har brorsan bestämt sig för att gå ur scouterna och ta av sig armbandet.
Tack och hej.
Eller "Hånge", som det brukar kallas för i folkmun, eftersom vi småländska invånare verkar vara immuna mot en stor del av de R som ingår i överiga befolkningens vokabulär.
Under vissa frustrerande tillfällen har det även kallats för Hångel, men det har lyckligtvis aldrig blivit riktigt etablerat. (Dessa tillfällen infann sig mest då man var domare åt knattefotbollslagen förr i tiden; "Vi tackar publiken, och domaren och Hångel för en bra match hiihihihihiiii!!)
Det är alltså här jag har vuxit upp, i det lilla gemytliga Hånger.
Ett bra ställe att spendera sin barndom i, det är de flesta överrens om.
I stort sett så är det ett väldigt tryggt ställe, härlig miljö, inga faror som lurar och så vidare.
Visst finns det en och annan byfåne, och ja, det har begåtts ett eller två mord.
Sedan så brann ju skolan upp -97.
Men annars är här fridfullt.
Det som gör att Hånger blir en liten håla istället för ett fint litet samhälle, är det faktum att här bor ca 600-700 personer, och vi har tre kyrkor + en gammal ödekyrkogård.
När man börjar ifrågasätta om jorden verkligen skapades på sju dagar så känns detta faktum inte helt befogat.
Hur många av invånarna som faktiskt är kristna låter jag vara osagt, men det finns ju en viss Knutbykänsla över det hela.
Speciellt när följade motiv är placerat mitt i hjärtat av samhället.
Likt Eiffeltornet i Paris tornar den upp sig mitt ibland oss;
Inte nog med detta.
En majoritet av de yngre barnen har, såklart utan att egentligen veta vad det innebär, gått med i scouterna. Eller möjligtvis mini-scouterna. Det kanske inte låter så farligt, och det är det förmodligen inte heller (alltid bra att lära sig knopar........).
Men!
När min lillebror kommer hem från sitt scoutmöte med ett sånt här armband, -->
då känns det lite sådär.
Jag menar, ett läderarmband med texten "Jag kommer" ingraverat kan verka lite tvetydig i mina ögon.
Vad hände med "Alltid redo", som ju är betydligt svårare att misstolka?
Turligt nog så har brorsan bestämt sig för att gå ur scouterna och ta av sig armbandet.
Tack och hej.
Kommentarer
Postat av: josefina
Haha :D Man bara måste ju älska det där armbandet, typ som en kyskhetsring fast tvärtom. "JAG KOMMER" Ladies.. Det bästa är nog att de delades ut i scouterna. Haha
Postat av: Anonym
men du får ju inte glömma att vi även bodde i Hänger enligt våran otroligt tjocka skolkatalog som vi fick när vi var små!
Trackback
