att känna sig som ett djur i en fälla
Klockan är 18.27.
Träningen börjar 18.30.
Min tidsoptimism är återigen nära att klassas som ett handikapp, och det är dags att lägga benen på ryggen.
Jag slänger på mig jacka och skor, häver ner mina fotbollsgrejer i en påse, och störtar ut genom dörren.
Jag inviger den ca 500 meter långa färden till träningen i ett tempo som får mina fötter att slira i det dagsfärska snöslasket.
Jag kommer fram till det första av tre hinder på min färd (som går genom en kohage, kanske jag ska tillägga).
Hindret består av ett dubbelstängsel.
Först taggtråd.
Sedan elstängsel.
Mellan dessa två finns ca 15 cm mellanrum, vilket betyder att man på något sätt måste klippa båda två samtidigt.
Jag hoppar inte över, eftersom jag har haft VÄLDIGT dåliga erfarenheter av det.
Därför måste jag krypa under.
Jag kastar mig ner på marken.
I slasket.
Gör en ansats att kräla under taggtråden.
Aj som i helvetets innersta kretsar.
Mitt hår, som har en tendens att vara tovigt, fastnar såklart i taggtråden.
Där sitter jag, fast i någon slags fosterställning.
Jag pillar och trixar febrilt med håret medan jag känner hur slaskvätan tränger in i mina joggingbyxor.
För mitt inre ser jag hur sekundvisaren tickar.
Visserligen så var det ingen rävsax eller liknande det handlade om, men ändå, att fångas i en fälla måste kännas ungefär likadant. Lite värre kanske.
Efter en liten stund kommer jag i vilket fall som helst loss från fällan och löper vidare.
Hinder nummer två (stängsel) klarar jag utan några incidenter.
Hinder nummer tre (stängsel) klarar jag inte utan incidenter.
Eftersom det är ganska mörkt ute vid det här laget så är jag lite osäker på vart stängseltråden befinner sig. Så jag stannar en bit framför och försöker lokalisera den.
Jag stirrar och kisar om vartannat.
Tiden går.
Jag går fram en bit och försöker känna tråden med armen, men får inte nåt begrepp om vart den är.
Tiden går...
- JAHAAA, det är ingen tråd där längre! Heeh.
Jag har en ganska bra bild över hur ointelligent jag måste ha sett ut under den här färden.
Slutligen anländer jag till träningen 18.35.
Godkänt.
Träningen börjar 18.30.
Min tidsoptimism är återigen nära att klassas som ett handikapp, och det är dags att lägga benen på ryggen.
Jag slänger på mig jacka och skor, häver ner mina fotbollsgrejer i en påse, och störtar ut genom dörren.
Jag inviger den ca 500 meter långa färden till träningen i ett tempo som får mina fötter att slira i det dagsfärska snöslasket.
Jag kommer fram till det första av tre hinder på min färd (som går genom en kohage, kanske jag ska tillägga).
Hindret består av ett dubbelstängsel.
Först taggtråd.
Sedan elstängsel.
Mellan dessa två finns ca 15 cm mellanrum, vilket betyder att man på något sätt måste klippa båda två samtidigt.
Jag hoppar inte över, eftersom jag har haft VÄLDIGT dåliga erfarenheter av det.
Därför måste jag krypa under.
Jag kastar mig ner på marken.
I slasket.
Gör en ansats att kräla under taggtråden.
Aj som i helvetets innersta kretsar.
Mitt hår, som har en tendens att vara tovigt, fastnar såklart i taggtråden.
Där sitter jag, fast i någon slags fosterställning.
Jag pillar och trixar febrilt med håret medan jag känner hur slaskvätan tränger in i mina joggingbyxor.
För mitt inre ser jag hur sekundvisaren tickar.
Visserligen så var det ingen rävsax eller liknande det handlade om, men ändå, att fångas i en fälla måste kännas ungefär likadant. Lite värre kanske.
Efter en liten stund kommer jag i vilket fall som helst loss från fällan och löper vidare.
Hinder nummer två (stängsel) klarar jag utan några incidenter.
Hinder nummer tre (stängsel) klarar jag inte utan incidenter.
Eftersom det är ganska mörkt ute vid det här laget så är jag lite osäker på vart stängseltråden befinner sig. Så jag stannar en bit framför och försöker lokalisera den.
Jag stirrar och kisar om vartannat.
Tiden går.
Jag går fram en bit och försöker känna tråden med armen, men får inte nåt begrepp om vart den är.
Tiden går...
- JAHAAA, det är ingen tråd där längre! Heeh.
Jag har en ganska bra bild över hur ointelligent jag måste ha sett ut under den här färden.
Slutligen anländer jag till träningen 18.35.
Godkänt.
Kommentarer
Postat av: mimmi
vad har vi lärt oss av detta då? BORSTA HÅRET! :D
Postat av: linnea
du är så vis mimmi. hur ska jag någonsin kunna återgälda alla de goda levnadsråd du ger mig?
Trackback
